Det här året kommer troligen gå till historien som någon slags abnormitet. Aktiekurserna har gått upp, upp och återigen upp. För egen del kommer året troligen sluta på någon form av ny rekordavkastning när det gäller procentuell värdeutveckling av portföljen. Det är lätt att bli fartblind.
Har det haft någon betydelse vad man köpt egentligen? Allt har ju gått upp ändå. Oavsett risknivå. Ja, om man simmar naken vet man ju först då tidvattnet vänder är det ju sagt.
Räntorna är så låga så sparkonto lockar ju inte direkt. Samtidigt är alternativen på aktiemarknaden inte så där jättemånga heller. Visst finns dem, men tröskeln är lite högre när det gäller att skaffa sig för hög och snabb exponering mot enskilda innehav eller införskaffa helt nya.
Som tur är så blev det en liten sättning för ett tag sedan så jag fick möjlighet att öka något i Berkshire. Det är bland det mest konservativa jag kan hitta i nuläget med en rimlig värdering.
Det är också lätt att bli fartblind när man är mitt i julruschen.Klappar ska inhandlas, mat ska lagas, granen ska pyntas o.s.v.
Jag hoppas dock att ni kommer ihåg det viktigaste av allt även i stunder av fartblindhet, oavsett om det gäller julrusch eller börshaussningar.
Ta hand om varandra.
God Jul!
Tankar, noteringar och funderingar om aktier och investeringar
måndag 23 december 2013
söndag 22 december 2013
Innehav till de fiktiva portföljerna
Som tankeexperiment och jämförelseobjekt har jag tidigare annonserat att jag ska sätta ihop två fiktiva portföljer. En med fokus på fastigheter och byggsektorn (Crassus) och en med fokus på finans- och försäkringsverksamhet (Cicero).
De innehav jag valt har jag gjort utifrån att det kan vara sådana som ligger närma till hands att jag skulle välja på riktigt. Om jag varit mer benägen att köpa i sektorn.
Uppställningen blir som följande:
Crassus
Skanska - byggbolag med fokus på Nordeuropa och USA.
Castellum - kommersiella fastigheter i södra Sverige
Hufvudstaden - kommersiella fastigheter i centrala Stockholm och Göteborg
Wallenstam - fastigheter i bl.a. Stockholm och Göteborg
VNQ - ETF med amerikanska REITs
VNQI - ETF med fastighetsbolag utanför USA. Viktning mot Japan, Australien, Hong Kong m.fl.
IFEU - ETF med fastighetsbolag i Västeuropa.
XHB - ETF med byggrelaterade bolag i USA
Cicero
Wells Fargo - Buffetts favoritbank
Handelsbanken -Sveriges mes välskötta bank?
AIG - försäkringsbolag med relativt låg PB värdering
Sampo - försäkringsbolag, storägare i Nordea m.m.
Oaktree - Howard Marks money management bolag
Goldman Sachs - välkänd investmentbank med ok värdering
IYF - ETF med amerikanska banker
KIE - ETF med försäkringsbolag från hela världen
ETF:ernas förvaltningskostnader ligger mellan 0,10% som lägst och 0,48% som högst. Vilket jag ser som acceptabelt. Fonder med 1,5-3% i avgift är inget riktigt alternativ för mig. För små och spekulativa bolag är ej heller något reellt alternativ.
Utgångspunkten för innehaven blir sista handelsdagen under 2013.
Experimentet är till för att se om jag egentligen tillför något i mina val av aktier till min riktiga portfölj om man utgår från en bestämd tidpunkt. Eller går de lika bra, eller bättre, om jag väljer innehav utanför min egentliga komfortzon. Slumpen är som alltid en faktor men, Cest la vie.
Hur tror du ovanstående portföljer kommer prestera på 1 år, 3 år?
De innehav jag valt har jag gjort utifrån att det kan vara sådana som ligger närma till hands att jag skulle välja på riktigt. Om jag varit mer benägen att köpa i sektorn.
Uppställningen blir som följande:
Crassus
Skanska - byggbolag med fokus på Nordeuropa och USA.
Castellum - kommersiella fastigheter i södra Sverige
Hufvudstaden - kommersiella fastigheter i centrala Stockholm och Göteborg
Wallenstam - fastigheter i bl.a. Stockholm och Göteborg
VNQ - ETF med amerikanska REITs
VNQI - ETF med fastighetsbolag utanför USA. Viktning mot Japan, Australien, Hong Kong m.fl.
IFEU - ETF med fastighetsbolag i Västeuropa.
XHB - ETF med byggrelaterade bolag i USA
Cicero
Wells Fargo - Buffetts favoritbank
Handelsbanken -Sveriges mes välskötta bank?
AIG - försäkringsbolag med relativt låg PB värdering
Sampo - försäkringsbolag, storägare i Nordea m.m.
Oaktree - Howard Marks money management bolag
Goldman Sachs - välkänd investmentbank med ok värdering
IYF - ETF med amerikanska banker
KIE - ETF med försäkringsbolag från hela världen
ETF:ernas förvaltningskostnader ligger mellan 0,10% som lägst och 0,48% som högst. Vilket jag ser som acceptabelt. Fonder med 1,5-3% i avgift är inget riktigt alternativ för mig. För små och spekulativa bolag är ej heller något reellt alternativ.
Utgångspunkten för innehaven blir sista handelsdagen under 2013.
Experimentet är till för att se om jag egentligen tillför något i mina val av aktier till min riktiga portfölj om man utgår från en bestämd tidpunkt. Eller går de lika bra, eller bättre, om jag väljer innehav utanför min egentliga komfortzon. Slumpen är som alltid en faktor men, Cest la vie.
Hur tror du ovanstående portföljer kommer prestera på 1 år, 3 år?
torsdag 19 december 2013
söndag 15 december 2013
Clas Ohlson Q2 2013/2014
Clas Ohlson avgav Q2 rapport för ett litet tag sedan. VD kommenterade rapporten med följande:
”Vi är glada över att vårt höstsortiment fått ett så positivt mottagande och att vi fortsätter stärka vår marknadsposition. Vi växer på samtliga marknader och har ökat rörelseresultatet med 23 procent under kvartalet. Det är också glädjande att vi har fått en bra start på julhandeln med en god tillströmning av kunder till våra butiker, vilket inneburit att försäljningen i november ökade med 9 procent i lokala valutor.
Med vårt unika koncept och en ledande nordisk marknadsposition som bas fortsätter vi att expandera vår verksamhet, såväl genom nya kundsegment som via etablering på nya marknader. Arbetet med att förbereda för etablering i Gulf-regionen, Tyskland och lanseringen av Clas Office är i full gång och löper enligt plan."
Både Tyskland och Clas Office var känt sedan tidigare, men Gulf-regionen var något nytt för i alla fall mig. Lite mer specifikt står det i rapporten om ett franchisesamarbete med Al Homaizi Group om etablering i första hand Kuwait och Förenade Arabemiraten under 2014. 2 butiker ska det bli. Efter utvärdering kan de sedan växa till minst 20 i regionen under en femårsperiod.
Rörelsemarginalerna i nivå med förra årets (men något lägre än vad Clas Ohlson lyckats med tidigare). Omsättningen ligger på ca 104 kr/aktie och marginalen på 6,7% (12-månaders rullande)
Vinsten per aktie för Q2 var 1,49 kr (1,14) och för H1 landade den på 2,59 kr (2,28). Det betyder att 12-månaders rullande är 5,53 kr/aktie.
Kursen just nu är 110,50 kr vilket ger ett PE TTM om 20
Julhandeln är är full gång och marknaden verkar ha prisat in en fortsatt god sådan för Clas Ohlson.
I ett hus vid skogens slut
Liten Clas Ohlson tittar ut
Kunden skuttar fram så fort
Klappar på dess port.
"Hjälp ack, hjälp ack, hjälp du mig
annars fattas klappar mig!"
"Kom ja kom i stugan in
räck mig handen din..."
torsdag 12 december 2013
Fortums försäljning av finskt elnät
Lundaluppen har sammanfattat dagens "snackis" bra i ett inlägg: Fortum säljer elnät i Finland
Fortum säljer alltså av någonting som genererat ca 100 milj euro om året i rörelsevinst för över 2.000 milj euro. En verksamhet som är tämligen stark reglerad och svår att få till någon egentlig tillväxt i. Såvida man inte får de instanser som reglerar marknaden till att gå med på höjda elnätspriser. Något som för Sveriges del just nu håller på och processas om. I nuläget är det fördel elnätsdistributörer men än så är inte "slaget" avgjort.
Prislappen var m.a.o. av allt att döma väldigt fördelaktigt för Fortum. Köparna har bestämt tyckt det varit värt att betala ett högt pris för en verksamhet som bedöms vara väldigt stabil.
Netto så kommer Fortum boka ca 2 euro/aktie i vinst för affären. För Fortums del ser det ut som om man sålt en tillgång värt 1 euro (om knappt ens det för jag kan tycka att 7-8 gånger rörelseresultatet är ett ok pris inte mer ) för 2 euro (2,87 euro på skuldfri basis för att vara mer exakt).
Fortum har på en gång blivit drygt 1 euro mer "värt" samtidigt som man lösgjort kapital för att kunna göra mer tillväxtsorienterade satsningar än vad eldistribution medger. Baksidan på det myntet är att ökade tillväxtsambitioner kan leda fel.
Mr Market kan dock säkert reagera positivt när hen börjar räkna på vilka multiplar ett Fortum med stor kassa och tillväxtsambitioner ska få. Lägg därtill potentialen att tjäna några euro extra genom att sälja av svenska nätet till motsvarande prismultiplar som det finska.
Ja Fortum verkar vara inne i en spännande omvandlingsfas. Frågan är bara om det är bra eller dåligt för Fortums långsiktiga intjäningsförmåga?
Fortum säljer alltså av någonting som genererat ca 100 milj euro om året i rörelsevinst för över 2.000 milj euro. En verksamhet som är tämligen stark reglerad och svår att få till någon egentlig tillväxt i. Såvida man inte får de instanser som reglerar marknaden till att gå med på höjda elnätspriser. Något som för Sveriges del just nu håller på och processas om. I nuläget är det fördel elnätsdistributörer men än så är inte "slaget" avgjort.
Prislappen var m.a.o. av allt att döma väldigt fördelaktigt för Fortum. Köparna har bestämt tyckt det varit värt att betala ett högt pris för en verksamhet som bedöms vara väldigt stabil.
Netto så kommer Fortum boka ca 2 euro/aktie i vinst för affären. För Fortums del ser det ut som om man sålt en tillgång värt 1 euro (om knappt ens det för jag kan tycka att 7-8 gånger rörelseresultatet är ett ok pris inte mer ) för 2 euro (2,87 euro på skuldfri basis för att vara mer exakt).
Fortum har på en gång blivit drygt 1 euro mer "värt" samtidigt som man lösgjort kapital för att kunna göra mer tillväxtsorienterade satsningar än vad eldistribution medger. Baksidan på det myntet är att ökade tillväxtsambitioner kan leda fel.
Mr Market kan dock säkert reagera positivt när hen börjar räkna på vilka multiplar ett Fortum med stor kassa och tillväxtsambitioner ska få. Lägg därtill potentialen att tjäna några euro extra genom att sälja av svenska nätet till motsvarande prismultiplar som det finska.
Ja Fortum verkar vara inne i en spännande omvandlingsfas. Frågan är bara om det är bra eller dåligt för Fortums långsiktiga intjäningsförmåga?
tisdag 10 december 2013
Sälja Kinnevik?
Kinnevik sålde i dagarna sin andel i BillerudKorsnäs. Genom affären fick Kinnevik motsvarande ca 13 kr/Kinnevik-aktie I senaste kvartallsrapporten var BillerudKorsnäs innehavet värderat till motsvarande ca 12 kr/Kinnevik-aktie. Dock blev prislappen rabatterad något i förhållande till de senaste dagarnas kurs.
Detta gör att en redan stark balansräkning blir ännu starkare. Nettokassan motsvarar nu nästan 11 kr/aktie. Vad ska måhända göras med alla dessa pengar?
Inte utdelningar i alla fall enligt meddelande. Någon extra utdelning väntas ej. Troligast är väl någon form av satsning inom onlinesegmentet. Dit har de mesta pengarna hittills gått som gått till investeringar. Någon form av strukturaffär inom telekom har det också ryktats om.
Nu är ju dock onlineverksamheten ingen kassako (ännu). Frågan är också när och ens om det kommer bli det? Kinneviks ledning verkar i alla fall tro det.
Det är i alla fall ingenting jag är beredd att betala för. Det har inte blivit något köp av Kinnevik aktier under hela 2013 och tyvärr ser det inte ut som om det blir det de sista dagarna under året heller. Det är i nuläget ganska stor skillnad på vad jag bedömer som prisvärt och vad marknaden värderar Kinnevik till nu.
Sälj då, säger någon. Mjae. Det ser jag heller ingen direkt anledning till. Dels så har Peter Lynch uttryckt det bra "Far more money has been lost by investors preparing for corrections or trying to anticipate corrections than has been lost in corrections themselves." och dels så uppfyller inte Kinnevik direkt något av mina säljkriterier.
Övervärderat? Ja, kanske eller antagligen sett utifrån nuläget, men det finns samtidigt ingenting annat som är jättelockande att köpa heller i så stor utsträckning att det är värt att byta ut hela Kinnevik innehavet mot något helt annat. Kinnevik ser ju trots allt ut att kunna fortsätta leverera utdelningar, stigande sådana.
Sälj av delar för att köpa så smått i något annat hyfsat prisvärt då? Kanske, men än så länge räcker den lilla likvida pott som finns till de småskaliga inköp som ändock görs. Eller rättare sagt, gjorts. Jag har inte köpt något nu sedan i början på oktober då jag ökade något i Wal-mart.
Kursen just nu är i alla fall ca 261 kr. Substansvärdet var enligt Kinnevik själva ca 220 kr vid senaste kvartalsrapporten, men då ska kommas ihåg att ca 30% hänvisas till onlineverksamheten.
Hur resonerar du kring Kinnevik?
Detta gör att en redan stark balansräkning blir ännu starkare. Nettokassan motsvarar nu nästan 11 kr/aktie. Vad ska måhända göras med alla dessa pengar?
Inte utdelningar i alla fall enligt meddelande. Någon extra utdelning väntas ej. Troligast är väl någon form av satsning inom onlinesegmentet. Dit har de mesta pengarna hittills gått som gått till investeringar. Någon form av strukturaffär inom telekom har det också ryktats om.
Nu är ju dock onlineverksamheten ingen kassako (ännu). Frågan är också när och ens om det kommer bli det? Kinneviks ledning verkar i alla fall tro det.
Det är i alla fall ingenting jag är beredd att betala för. Det har inte blivit något köp av Kinnevik aktier under hela 2013 och tyvärr ser det inte ut som om det blir det de sista dagarna under året heller. Det är i nuläget ganska stor skillnad på vad jag bedömer som prisvärt och vad marknaden värderar Kinnevik till nu.
Sälj då, säger någon. Mjae. Det ser jag heller ingen direkt anledning till. Dels så har Peter Lynch uttryckt det bra "Far more money has been lost by investors preparing for corrections or trying to anticipate corrections than has been lost in corrections themselves." och dels så uppfyller inte Kinnevik direkt något av mina säljkriterier.
Övervärderat? Ja, kanske eller antagligen sett utifrån nuläget, men det finns samtidigt ingenting annat som är jättelockande att köpa heller i så stor utsträckning att det är värt att byta ut hela Kinnevik innehavet mot något helt annat. Kinnevik ser ju trots allt ut att kunna fortsätta leverera utdelningar, stigande sådana.
Sälj av delar för att köpa så smått i något annat hyfsat prisvärt då? Kanske, men än så länge räcker den lilla likvida pott som finns till de småskaliga inköp som ändock görs. Eller rättare sagt, gjorts. Jag har inte köpt något nu sedan i början på oktober då jag ökade något i Wal-mart.
Kursen just nu är i alla fall ca 261 kr. Substansvärdet var enligt Kinnevik själva ca 220 kr vid senaste kvartalsrapporten, men då ska kommas ihåg att ca 30% hänvisas till onlineverksamheten.
Hur resonerar du kring Kinnevik?
söndag 8 december 2013
Månadens MIILF
Dags för månadens MIILF - Mature Investors I´d Like to Follow.
Denna MIILF-bevakning uppdateras fortlöpande och fokus ligger på vad de förvärvat och till vilka priser de ansåg det vara köpvärt.
Jag har valt ut några nordiska samt några amerikanska. I nuläget utgörs de av; Didner & Gerge (Aktie, Småbolags- och Globalfonderna), ODIN (Sverige- och Finlandsfonderna), Skagen (Global, Vekst- och Kon-Tikifonderna), Simon Blecher (Carnegie Sverige fond), Warren Buffett, Donald Yacktman, Meryl Witmer och Mohnish Pabrai.
Enbart de av ovanstående som annonserat nya köp (ej spin-off´s et.c.) sedan senaste MIILF uppdateringen inkluderas nedan.
Skagen
November
Norsk Hydro ca 26 nok
Technip ca 25,50 usd (Om via OTC på NYSE)
Yingli Green ca 5,50 usd
Marfrig ca 1,80 usd (Om via OTC på NYSE)
Oktober
Storebrand ca 35 nok
Warren Buffett
Q3
Exxon ca 90 usd
Odin
Oktober
Oriflame ca 200 kr
Kommentar
Nu när det har gått ett litet tag från första MIILF-inlägget börjar det skönjas vissa saker. Både Skagen och Didner & Gerge köper t.ex. i norska Storebrand. Både Yacktman och Buffett köper i oljegiganten Exxon. Skagen fortsätter (till fallande kurser) öka i brasilianska Marfrig (kan handlas via NYSE).
Jag misstänker att en t.ex. låg P/B värdering samt en förmodad återupptagen utdelning lockar i Storebrand. Angående Exxon så har det skrivit en del saker redan på amerikanska sidor angående förmodade köporsaker. Buffett har i alla fall tidigare uttalat sig om med all tydlighet att han hellre äger ett antal Exxon än allt guld i världen...
Denna MIILF-bevakning uppdateras fortlöpande och fokus ligger på vad de förvärvat och till vilka priser de ansåg det vara köpvärt.
Jag har valt ut några nordiska samt några amerikanska. I nuläget utgörs de av; Didner & Gerge (Aktie, Småbolags- och Globalfonderna), ODIN (Sverige- och Finlandsfonderna), Skagen (Global, Vekst- och Kon-Tikifonderna), Simon Blecher (Carnegie Sverige fond), Warren Buffett, Donald Yacktman, Meryl Witmer och Mohnish Pabrai.
Enbart de av ovanstående som annonserat nya köp (ej spin-off´s et.c.) sedan senaste MIILF uppdateringen inkluderas nedan.
Skagen
November
Norsk Hydro ca 26 nok
Technip ca 25,50 usd (Om via OTC på NYSE)
Yingli Green ca 5,50 usd
Marfrig ca 1,80 usd (Om via OTC på NYSE)
Oktober
Storebrand ca 35 nok
Warren Buffett
Q3
Exxon ca 90 usd
Odin
Oktober
Oriflame ca 200 kr
Månadens MIILF: Truls Hager på Odin fonder
Kommentar
Nu när det har gått ett litet tag från första MIILF-inlägget börjar det skönjas vissa saker. Både Skagen och Didner & Gerge köper t.ex. i norska Storebrand. Både Yacktman och Buffett köper i oljegiganten Exxon. Skagen fortsätter (till fallande kurser) öka i brasilianska Marfrig (kan handlas via NYSE).
Jag misstänker att en t.ex. låg P/B värdering samt en förmodad återupptagen utdelning lockar i Storebrand. Angående Exxon så har det skrivit en del saker redan på amerikanska sidor angående förmodade köporsaker. Buffett har i alla fall tidigare uttalat sig om med all tydlighet att han hellre äger ett antal Exxon än allt guld i världen...
lördag 7 december 2013
Lite mer om Industrivärden
Industrivärden är en av de stora investmentbolagen i Sverige. Ursprunget är i Handelsbanken som 1944 var tvungna att knoppa av de bolag de förvärvat aktier i. Tittar man på ägarlistan så ser man också att Industrivärden har fungerat som en slags pensionsförvaltare. Stora pensionsstiftelser så som Handelsbanken och SCA äger sin beskärda del. Detta kan var en delförklaring till Industrivärdens tämligen långsiktiga perspektiv.
Industrivärden jämförs ofta med en Sverige-fond. En skillnad är dock förvaltningsavgiften som för många Sverige fonder kan ligga på runt 1%, men för Industrivärden ligger närmare 0,18%. Denna förvaltningskostnad täcks dock ofta av Industrivärdens aktiehandel eller "trading" verksamhet. Ett försök att i de egna papperen skapa en del extra på marginalen. Man har på 10 år tjänat in ca 1 miljard, vilket i ungefärliga drag täckt förvaltningskostnaderna.
Om aktiehandeln är den lilla delen i Industrivärdens operativa verksamhet så är analytikerdelen den stora. Varje innehav i Industrivärden har en grupp analytiker som följer just det bolaget. Deras funktion är att följa upp bolagen, göra analyser och handlingsplaner som sedan ges till Industrivärdens representanter i bolagens styrelser.
Styrelsearbetet är också viktigt. Industrivärdens grundfilosofi är ju att starka ägarpositioner kan möjliggöra påverkan och på så sätt skapar man en god avkastning. Därav är att få styrelsepositioner av stor vikt för Industrivärden. Man vill ej vara en passiv investerare utan en aktiv.
Avkastningsmässigt så följer Industrivärden Stockholmsbörsen tämligen väl, men med en extra "edge". Över tid avkastar man ca 1% årligen mer. Stockholmsbörsen har också en tendens att gå bättre än världsindex vilket gör att man kan påtala att Industrivärden på så sätt är grädden på moset. Men är inte tillväxtsländerna där man bör vara, inte Stockholm kan någon protestera? Nej, notering har ingenting med BNP eller tillväxt att göra. Många av Industrivärdens innehav har stor exponering mot världens tillväxtsregioner, men de är själva noterade i Stockholm. Om Volvo producerar lastbilar i Kina ökar Kinas BNP, men utdelningarna hamnar i Volvo-ägarnas fickor oavsett var Volvo är noterat.
Frågar man IR-ansvarig på Industrivärden vad den överavkastning gentemot Stockholmsbörsen beror på får man svaret att Industrivärden använder belåning för att skapa en finansiell hävstång. Ingen jättestor, men den finns ändock där och hälften utgörs av konvertiblar. Just nyttjandet av konvertibellån framställs som väldigt fördelaktigt för alla, en win-win-win situation. För aktieägares del så visst sker en liten utspädning, men å andra sidan så stiger substansvärdet vid konverteringen.
Jag har tidigare gjort ett värderingsförsök av Industrivärden utifrån delarnas (innehavens) förmodade intjäningsförmåga. De innehav som är av stor vikt för Industrivärdens framtida intjäningsförmåga är (förutom Handelsbanken) Sandvik och Volvo. Båda är bolag som inte direkt rosat marknaden på senare tid och har en del arbete framför sig. Jag ser både t.ex. Atlas Copco som Scania som bättre bolag, men värderingen är också därefter. Kommer vi få se en vändning i gruvsektorn för Sandviks del och att Volvo når upp till sina mål så kommer intjäningen för deras del (och Industrivärden) bli en helt annan.
På så sätt kan man argumentera att "nedsidan" just nu i och med att både Sandvik och Volvo brottas med problem och är värderade därefter är begränsad, men "uppsidan" är stor i Industrivärden om dessa två stora och viktiga innehav lyckas få till en vändning.
Jag vill dock poängtera att jag tycker inte man ska fokusera allt för tankekraft på potentiella "uppsidor". Tänk istället att på att minimera risker och även om saker och ting inte får någon "uppsida" ska investering ge en fullt godtagbar avkastning.
Min personliga syn är att Industrivärden i nuläget är riskminimerande samtidigt som det ger en godtagbar avkastning även under rådande omständigheter.
Vad anser du?
Industrivärden jämförs ofta med en Sverige-fond. En skillnad är dock förvaltningsavgiften som för många Sverige fonder kan ligga på runt 1%, men för Industrivärden ligger närmare 0,18%. Denna förvaltningskostnad täcks dock ofta av Industrivärdens aktiehandel eller "trading" verksamhet. Ett försök att i de egna papperen skapa en del extra på marginalen. Man har på 10 år tjänat in ca 1 miljard, vilket i ungefärliga drag täckt förvaltningskostnaderna.
Om aktiehandeln är den lilla delen i Industrivärdens operativa verksamhet så är analytikerdelen den stora. Varje innehav i Industrivärden har en grupp analytiker som följer just det bolaget. Deras funktion är att följa upp bolagen, göra analyser och handlingsplaner som sedan ges till Industrivärdens representanter i bolagens styrelser.
Styrelsearbetet är också viktigt. Industrivärdens grundfilosofi är ju att starka ägarpositioner kan möjliggöra påverkan och på så sätt skapar man en god avkastning. Därav är att få styrelsepositioner av stor vikt för Industrivärden. Man vill ej vara en passiv investerare utan en aktiv.
Avkastningsmässigt så följer Industrivärden Stockholmsbörsen tämligen väl, men med en extra "edge". Över tid avkastar man ca 1% årligen mer. Stockholmsbörsen har också en tendens att gå bättre än världsindex vilket gör att man kan påtala att Industrivärden på så sätt är grädden på moset. Men är inte tillväxtsländerna där man bör vara, inte Stockholm kan någon protestera? Nej, notering har ingenting med BNP eller tillväxt att göra. Många av Industrivärdens innehav har stor exponering mot världens tillväxtsregioner, men de är själva noterade i Stockholm. Om Volvo producerar lastbilar i Kina ökar Kinas BNP, men utdelningarna hamnar i Volvo-ägarnas fickor oavsett var Volvo är noterat.
Frågar man IR-ansvarig på Industrivärden vad den överavkastning gentemot Stockholmsbörsen beror på får man svaret att Industrivärden använder belåning för att skapa en finansiell hävstång. Ingen jättestor, men den finns ändock där och hälften utgörs av konvertiblar. Just nyttjandet av konvertibellån framställs som väldigt fördelaktigt för alla, en win-win-win situation. För aktieägares del så visst sker en liten utspädning, men å andra sidan så stiger substansvärdet vid konverteringen.
Jag har tidigare gjort ett värderingsförsök av Industrivärden utifrån delarnas (innehavens) förmodade intjäningsförmåga. De innehav som är av stor vikt för Industrivärdens framtida intjäningsförmåga är (förutom Handelsbanken) Sandvik och Volvo. Båda är bolag som inte direkt rosat marknaden på senare tid och har en del arbete framför sig. Jag ser både t.ex. Atlas Copco som Scania som bättre bolag, men värderingen är också därefter. Kommer vi få se en vändning i gruvsektorn för Sandviks del och att Volvo når upp till sina mål så kommer intjäningen för deras del (och Industrivärden) bli en helt annan.
På så sätt kan man argumentera att "nedsidan" just nu i och med att både Sandvik och Volvo brottas med problem och är värderade därefter är begränsad, men "uppsidan" är stor i Industrivärden om dessa två stora och viktiga innehav lyckas få till en vändning.
Jag vill dock poängtera att jag tycker inte man ska fokusera allt för tankekraft på potentiella "uppsidor". Tänk istället att på att minimera risker och även om saker och ting inte får någon "uppsida" ska investering ge en fullt godtagbar avkastning.
Min personliga syn är att Industrivärden i nuläget är riskminimerande samtidigt som det ger en godtagbar avkastning även under rådande omständigheter.
Vad anser du?
söndag 1 december 2013
Yara och lite blandade makroperspektiv
Majsen har skördats i USA, det kinesiska överskottslagret av urea förväntas ha"dumpats" färdigt på världsmarknaden och aktörer tittar nu framåt mot nästa säsong.
Brasilien förväntas ta över som världens "kornbod" framöver. Inte bara för de enorma landarealer som finns och ännu inte nyttjats utan framförallt för de stora vattenresurser som finns där. Vatten är som bekant en akilleshäl i många regioner. I Brasilien nyttjas nu ca 50 miljoner hektar. 400 miljoner hektar bedöms kunna användas framöver. Inte så konstigt att Brasilien är ett av de länder som Yara valt att göra förvärv (Bunges produktionsfaciliteter) i.
Redan nu står Brasilien och USA för nästan 2/3 av världens produktion av sojabönor (gröda med hög proteinhalt). Brasiliens betydelse förväntas öka.
Nyligen annonserade Yara även förvärv som sträckte sig till andra Latinamerikanska länder. OFD Holding, med produktionsfaciliteter i Colombia och nationella distributionsbolag i ett flertal andra latinamerikanska länder.
Större fokus verkar nu läggas på Latinamerika m.a.o.
Tittar vi på andra sidan jordklotet så har vi en annan viktig aktör. Indien. Ett av världens folkrikaste länder. Indien är ju på sätt och vis både en modern industrination och ett fattigt utvecklingsland. Huvudnäringen är fortfarande jordbruk och sysselsätter nästan 2/3 av befolkningen. Den s.k. "gröna revolutionen" på 70- och 80-talet har dock kommit landet tillgodo (främst i nordväst). Landområden och vattenresurser finns ju och i kombination med bättre grödor och konstgödsel så har det gjort att landet i stort kan försörja sig självt. Man är dock världens största importör av urea då landets egna produktion ej alls hängt med i efterfrågan. Nedan ljusgrön stapel = inhemsk produktion, mörkgrön = inhemsk konsumtion.
Nu ligger Indien lägligt mellan Kina (billigt kol som råvara) och Mellersta östern (billig gas som råvara). Båda storproducenter som finner avsättning på den indiska marknaden. Därav kan utvecklingen på den indiska marknaden påverka världsmarknadspriset en hel del.
Tittar vi på den framtida produktionskapaciteten så (exklusive Kina då det är svårt att veta) är en hel del på gång. Dock inte riktigt i nivå med vad som förväntas krävas.
Konsumtionen beräknas öka med 2,1% årligen och produktionen med (netto) 1,8%. Nu är detta bara siffror och prognoser, men det som framgår är att mycket av den ökade produktionskapacitet som förväntas komma beräknas komma 2015-2016. Antagligen planerade och påbörjade under 2011-2012. År då framförallt Yaras amerikanska motsvarigheter täljt guld med täljkniv. Hur kommer detta påverka Yara?
Det är svårt att sia om. Därtill är det omöjligt att sia om hur framtida skördar kommer bli och dess genomslag på priset för jordbruksprodukterna och i förlängningen konstgödsel.
Det man kan se och eventuellt sia om är ett bolags finansiella ställning, hur de använder sitt kapital och huruvida det förväntas snabba omsvängningar i affärerna eller ej.
I Yaras fall ser jag ett finansiellt starkt bolag, som använder sitt intjänade kapital på en blandad mix av utdelningar, aktieåterköp och förvärv och där inga genomgripande förändringar lär ske vad det gäller affärsmodellen. Behovet av konstgödsel lär bestå länge än för att mätta en växande befolkning.
Hur tänker du kring Yara, konstgödsel och framtida matproduktion?
Brasilien förväntas ta över som världens "kornbod" framöver. Inte bara för de enorma landarealer som finns och ännu inte nyttjats utan framförallt för de stora vattenresurser som finns där. Vatten är som bekant en akilleshäl i många regioner. I Brasilien nyttjas nu ca 50 miljoner hektar. 400 miljoner hektar bedöms kunna användas framöver. Inte så konstigt att Brasilien är ett av de länder som Yara valt att göra förvärv (Bunges produktionsfaciliteter) i.
Redan nu står Brasilien och USA för nästan 2/3 av världens produktion av sojabönor (gröda med hög proteinhalt). Brasiliens betydelse förväntas öka.
Nyligen annonserade Yara även förvärv som sträckte sig till andra Latinamerikanska länder. OFD Holding, med produktionsfaciliteter i Colombia och nationella distributionsbolag i ett flertal andra latinamerikanska länder.
Större fokus verkar nu läggas på Latinamerika m.a.o.
Tittar vi på andra sidan jordklotet så har vi en annan viktig aktör. Indien. Ett av världens folkrikaste länder. Indien är ju på sätt och vis både en modern industrination och ett fattigt utvecklingsland. Huvudnäringen är fortfarande jordbruk och sysselsätter nästan 2/3 av befolkningen. Den s.k. "gröna revolutionen" på 70- och 80-talet har dock kommit landet tillgodo (främst i nordväst). Landområden och vattenresurser finns ju och i kombination med bättre grödor och konstgödsel så har det gjort att landet i stort kan försörja sig självt. Man är dock världens största importör av urea då landets egna produktion ej alls hängt med i efterfrågan. Nedan ljusgrön stapel = inhemsk produktion, mörkgrön = inhemsk konsumtion.
Nu ligger Indien lägligt mellan Kina (billigt kol som råvara) och Mellersta östern (billig gas som råvara). Båda storproducenter som finner avsättning på den indiska marknaden. Därav kan utvecklingen på den indiska marknaden påverka världsmarknadspriset en hel del.
Tittar vi på den framtida produktionskapaciteten så (exklusive Kina då det är svårt att veta) är en hel del på gång. Dock inte riktigt i nivå med vad som förväntas krävas.
Konsumtionen beräknas öka med 2,1% årligen och produktionen med (netto) 1,8%. Nu är detta bara siffror och prognoser, men det som framgår är att mycket av den ökade produktionskapacitet som förväntas komma beräknas komma 2015-2016. Antagligen planerade och påbörjade under 2011-2012. År då framförallt Yaras amerikanska motsvarigheter täljt guld med täljkniv. Hur kommer detta påverka Yara?
Det är svårt att sia om. Därtill är det omöjligt att sia om hur framtida skördar kommer bli och dess genomslag på priset för jordbruksprodukterna och i förlängningen konstgödsel.
Det man kan se och eventuellt sia om är ett bolags finansiella ställning, hur de använder sitt kapital och huruvida det förväntas snabba omsvängningar i affärerna eller ej.
I Yaras fall ser jag ett finansiellt starkt bolag, som använder sitt intjänade kapital på en blandad mix av utdelningar, aktieåterköp och förvärv och där inga genomgripande förändringar lär ske vad det gäller affärsmodellen. Behovet av konstgödsel lär bestå länge än för att mätta en växande befolkning.
Hur tänker du kring Yara, konstgödsel och framtida matproduktion?
fredag 29 november 2013
Värderingsförsök av Lundbergföretagen
Liksom jag för ett tag sedan försökte mig på att få fram ett ungefärligt "värde" på Industrivärden försöker jag mig nu på Lundbergföretagen.
Det var ett tag sedan jag skrev om Lundberg, men ett inlägg har det i alla fall blivit om Fredrik Lundberg.
Lundbergföretagen är antagligen ej okända för läsare av denna bloggen. Lundbergföretagens innehav fördelar sig som följande bild visar.
Värderingen av Lundbergföretagen har gått till som så att jag först försökt uppskatta ett rimligt värde för var och ett av innehaven. Den uppmärksamme bloggläsaren kan se att det "värdet" skiljer något för en del som jag har i min bevakningslista. Anledningen är att bevakningslistan inte baseras på "värdet" alena utan också har en "margin of safety". Jag vill ju inte köpa aktier för vad de enligt mig anses vara värda utan billigare...
Rimligt värde är enligt mig/per aktie
Holmen 220 kr/aktie
Husqvarna 40 kr/aktie
Hufvudstaden 80 kr/aktie
Skanska 110 kr/aktie
Indutrade 220 kr/aktie
Sandvik 70 kr/aktie
Handelsbanken 230 kr/aktie
Industrivärden 130 kr/aktie se Värderingsförsök av Industrivärden
För Fastighets AB Lundberg görs ingen enskild värdering utan Lundbergs egen godtas. Övriga innehav noteras också ned som redovisat.
Multiplicerar man sedan rimligt "värde" med antalet aktier dividerat på antalet Lundbergsaktier så får man fram följande "värde" per Lundberg-aktie
Fastighets AB Lundberg 71 kr
Hufvudstaden 60 kr
Industrivärden 52 kr
Holmen 49 kr
Handelsbanken 28 kr
Sandviken 17 kr
Indutrade 17 kr
Skanska 14 kr
Husqvarna 13 kr
Övriga 2 kr
Totalt 323 kr
Nu har Lundbergs haft en substansrabatt om 20% över tid i genomsnitt. Lägger man till denna "historiska rabatt" i ekvationen så får man resultatet 323 x 0,8 = 258 kr
Ett dilemma med investment- och förvaltningsbolag och deras substansrabatter är att rabatt gentemot något som eventuellt är dyrt är inte så intressant. Det kan ju då ändå vara dyrt, men jag kan tycka att många av Lundbergs innehav är rimligt värderade i dagens läge.
Tittar man i senaste kvartalsrapporten så uppges substansvärdet efter uppskjuten skatt till 326 kr/aktie. Detta verkar då ligga i linje med att mycket i nuvarande marknadsklimat varken verkar vara för dyrt eller billigt. Några fynd är svårt att finna på svenska börsen samtidigt så är det inte jättemånga som får ses som orimligt högt värderade heller.
Slutsatsen kan bli att om det uppstår ett tillfälle då Lundbergs handlas till tillräcklig rabatt så kan det vara intressant med ett köp. Beroende på vad som mer finns att tillgå. Lundbergs lär inte ha en jättestor uppsida, men nedsidan lär också vara tämligen begränsad.
Vad är din syn på Lundbergs?
Hur ser du på Lundbergs innehav?
Det var ett tag sedan jag skrev om Lundberg, men ett inlägg har det i alla fall blivit om Fredrik Lundberg.
Lundbergföretagen är antagligen ej okända för läsare av denna bloggen. Lundbergföretagens innehav fördelar sig som följande bild visar.
Värderingen av Lundbergföretagen har gått till som så att jag först försökt uppskatta ett rimligt värde för var och ett av innehaven. Den uppmärksamme bloggläsaren kan se att det "värdet" skiljer något för en del som jag har i min bevakningslista. Anledningen är att bevakningslistan inte baseras på "värdet" alena utan också har en "margin of safety". Jag vill ju inte köpa aktier för vad de enligt mig anses vara värda utan billigare...
Rimligt värde är enligt mig/per aktie
Holmen 220 kr/aktie
Husqvarna 40 kr/aktie
Hufvudstaden 80 kr/aktie
Skanska 110 kr/aktie
Indutrade 220 kr/aktie
Sandvik 70 kr/aktie
Handelsbanken 230 kr/aktie
Industrivärden 130 kr/aktie se Värderingsförsök av Industrivärden
För Fastighets AB Lundberg görs ingen enskild värdering utan Lundbergs egen godtas. Övriga innehav noteras också ned som redovisat.
Multiplicerar man sedan rimligt "värde" med antalet aktier dividerat på antalet Lundbergsaktier så får man fram följande "värde" per Lundberg-aktie
Fastighets AB Lundberg 71 kr
Hufvudstaden 60 kr
Industrivärden 52 kr
Holmen 49 kr
Handelsbanken 28 kr
Sandviken 17 kr
Indutrade 17 kr
Skanska 14 kr
Husqvarna 13 kr
Övriga 2 kr
Totalt 323 kr
Nu har Lundbergs haft en substansrabatt om 20% över tid i genomsnitt. Lägger man till denna "historiska rabatt" i ekvationen så får man resultatet 323 x 0,8 = 258 kr
Ett dilemma med investment- och förvaltningsbolag och deras substansrabatter är att rabatt gentemot något som eventuellt är dyrt är inte så intressant. Det kan ju då ändå vara dyrt, men jag kan tycka att många av Lundbergs innehav är rimligt värderade i dagens läge.
Tittar man i senaste kvartalsrapporten så uppges substansvärdet efter uppskjuten skatt till 326 kr/aktie. Detta verkar då ligga i linje med att mycket i nuvarande marknadsklimat varken verkar vara för dyrt eller billigt. Några fynd är svårt att finna på svenska börsen samtidigt så är det inte jättemånga som får ses som orimligt högt värderade heller.
Slutsatsen kan bli att om det uppstår ett tillfälle då Lundbergs handlas till tillräcklig rabatt så kan det vara intressant med ett köp. Beroende på vad som mer finns att tillgå. Lundbergs lär inte ha en jättestor uppsida, men nedsidan lär också vara tämligen begränsad.
Vad är din syn på Lundbergs?
Hur ser du på Lundbergs innehav?
torsdag 28 november 2013
Distanskurser som rekommenderas
Om man händelsevis vill förkovra sig, samt få några akademiska (högskole) poäng på köpet, vilka kurser rekommenderas?
Inom ämnena som kan vara relaterat till aktier och investeringar så som ekonomi, bokföring, juridik, företagande m.m.
Utgångspunkten är att man inte ska behöva leva på campus utan kan läsa på distans och kombinera dessa studier med annat familje- och arbetsliv.
Vilka ämnen rekommenderar du?
Vilka kurser rekommenderar du?
Vilka lärosäten rekommenderar du?
Några erfarenheter från distansstudier?
Inom ämnena som kan vara relaterat till aktier och investeringar så som ekonomi, bokföring, juridik, företagande m.m.
Utgångspunkten är att man inte ska behöva leva på campus utan kan läsa på distans och kombinera dessa studier med annat familje- och arbetsliv.
Vilka ämnen rekommenderar du?
Vilka kurser rekommenderar du?
Vilka lärosäten rekommenderar du?
Några erfarenheter från distansstudier?
söndag 24 november 2013
November - 3 år senare
För tre år sedan startade jag på papperet ett tankeexperiment, tre fiktiva portföljer. Fem bolag i varje.
Valda utifrån hur jag trodde kunde vara bra investeringar då. De tre olika portföljerna hade olika inriktning. Jag kallade dem "novemberfonder" eftersom jag startade dem i november 2010.
Inriktningarna var investmentbolag, utdelningsbolag och småbolag. Portföljsammansättningen var som följer:
Investmentbolag: Investor, Lundbergs, Kinnevik, Ratos och Vostok Nafta.
Utdelningsbolag: AstraZeneca, HM, Kungsleden, Orc Software och SCA
Småbolag: Avega, Diös, Havsfrun, Nordic Mines och Shelton Petroleum
Jag har inte nogranna anteckningar från tidpunkten då de valdes men jag vill minnas det var inte helt slumpmässigt valda. Någonting gjorde att jag valde just dem. Vi kan kalla det "stock picking" för sakens skull även om jag kanske inte gjorde jättenogranna studier av dem då det begav sig.
Som jämförelseindex använder jag fonden Avanza Zero. Under samma tidsperiod så har den gett 31% i positiv avkastning. Så nu vet vi vad vi har att mäta oss med.
Hur har min "stock picking" från november 2010 gått nu då (utdelningar är medräknade och skattade för i räkneexemplen)?
Investmentbolagsportföljen +51%
Tre bolag har slagit "index" Vostok Nafta (+117%), Kinnevik (+91%) och Investor (+62%) . Lundberg ligger nära index (+29%) medan Ratos har gett negativ totalavkastning (-45%)
Utdelningsbolagsportföljen +25%
SCA har slagit "index" med råge (+95%) därefter har vi två hyffsat ok i egenskap av HM (+30%) och AstraZeneca (+17%). Kungsleden har givit negativ totalavkastning (-7%) och Orc Software blev uppköpta 2012 (-12%).
Småbolagsportföljen -1%
Var länge ett sorgebarn och stundtals funderade jag på att helt enkelt tänka att småbolag inte var min "edge" direkt. Avega har utvecklat sig bättre än "index" (+51%). Sedan följer Havsfrun (+20%) och Diös (+19%). Shelton Petroleum (+5%) har gjort omvänd split. Nordic Mines är en värdeförstörare av stora mått (-99%)
Sammantaget, en portfölj bestående av ALLA dessa 15 innehav hade presterat +25% i avkastning d.v.s. sämre än indexfonden.
Enbart investmentbolagsportföljen avkastade mer än Avanza Zero. Hade jag fått välja en portfölj så hade jag alltså 1/3 chans att "pricka rätt" portfölj som skulle slå "index"
Tittar man på alla de enskilda innehaven så ger det en liknande bild. 5 av 15 innehav har presterat bättre än "index". Även här, på bolagsnivå, är det alltså 1/3 chans att "pricka rätt".
Vad är det som ger så dåliga resultat då? Låt oss ta en titt på värsta portföljen, småbolagsportföljen (tydligen har jag själv ingen "edge" vad det gäller småbolag). Ett innehav fullkomligt eroderar avkastningen, Nordic Mines. Utan den felsatsningen hade de resterande avkastat +24%. M.a.o. en felsatsning kan göra oerhört stor skada för totalen.
Denna slutsats kan man även komma till om man kikar på den bästa portföljen, investmentbolagsportföljen. Hade inte Ratos underpresterat så hade de resterande gett +75%. M.a.o. fokuserar man och det blir rätt kan det ge otroligt bra resultat. Märk väl, på en höft, så verkar man (=jag?) enbart klara av att välja "rätt" (utan en närmare granskning av bolagen 2010) en gång av tre...
Andra tankar är, om man exkluderar den störste förloraren, Nordic Mines, så hade den totala avkastningen för de resterande 14 innehaven bli +34% dvs ungefär i linje med index. Den stora förloraren gör att man underpresterar. M.a.o. undvik "förlorare".
En annan notering är att utdelningarna på 3 års sikt har betydelse (och de blir större ju längre tiden går), men i utdelningsportföljens fall så har att jaga höga utdelningar slagit fel. Högutdelare 2009 så som Kungsleden och Orc Software har inte alls gett någon bra avkastning, tvärtom. Det som räddar portföljen är SCA, men i just det fallet så beror det positiva utecklingen INTE på utdelningarna utan på att kursen stuckit iväg uppåt ordentligt. Var försiktig med bolag som ger höga utdelningar. Det kan vara på väg att ändras abrupt. Ratos är ytterligare ett sådant exempel.
Hade det varit möjligt att ge några generella råd till en bekant för tre år sedan med lite lagom intresse för sparande och aktier så skulle de då vara att spara i en indexfond och "krydda" med ett halvt dussin investmentbolag.
Tre år är en lagom period att hålla koll på en fiktiv portfölj kan jag tycka. Några lärdomar bör man kunna dra av det. Framöver kommer jag som jag skrev i inlägget senast prova två andra portföljer, Crassus och Cicero. Vinklingen blir lite annorlunda, men jag vill i alla fall gärna få förslag på bolag som passar in där. De startar från årsskiftet och anledningen är att det blir enklare för mig att jämföra med min egen riktiga portfölj då.
Har jag dragit "rätt" slutsatser av att följa upp de fiktiva portföljerna? Har jag missat något adekvat?
Valda utifrån hur jag trodde kunde vara bra investeringar då. De tre olika portföljerna hade olika inriktning. Jag kallade dem "novemberfonder" eftersom jag startade dem i november 2010.
Inriktningarna var investmentbolag, utdelningsbolag och småbolag. Portföljsammansättningen var som följer:
Investmentbolag: Investor, Lundbergs, Kinnevik, Ratos och Vostok Nafta.
Utdelningsbolag: AstraZeneca, HM, Kungsleden, Orc Software och SCA
Småbolag: Avega, Diös, Havsfrun, Nordic Mines och Shelton Petroleum
Jag har inte nogranna anteckningar från tidpunkten då de valdes men jag vill minnas det var inte helt slumpmässigt valda. Någonting gjorde att jag valde just dem. Vi kan kalla det "stock picking" för sakens skull även om jag kanske inte gjorde jättenogranna studier av dem då det begav sig.
Som jämförelseindex använder jag fonden Avanza Zero. Under samma tidsperiod så har den gett 31% i positiv avkastning. Så nu vet vi vad vi har att mäta oss med.
Hur har min "stock picking" från november 2010 gått nu då (utdelningar är medräknade och skattade för i räkneexemplen)?
Investmentbolagsportföljen +51%
Tre bolag har slagit "index" Vostok Nafta (+117%), Kinnevik (+91%) och Investor (+62%) . Lundberg ligger nära index (+29%) medan Ratos har gett negativ totalavkastning (-45%)
Utdelningsbolagsportföljen +25%
SCA har slagit "index" med råge (+95%) därefter har vi två hyffsat ok i egenskap av HM (+30%) och AstraZeneca (+17%). Kungsleden har givit negativ totalavkastning (-7%) och Orc Software blev uppköpta 2012 (-12%).
Småbolagsportföljen -1%
Var länge ett sorgebarn och stundtals funderade jag på att helt enkelt tänka att småbolag inte var min "edge" direkt. Avega har utvecklat sig bättre än "index" (+51%). Sedan följer Havsfrun (+20%) och Diös (+19%). Shelton Petroleum (+5%) har gjort omvänd split. Nordic Mines är en värdeförstörare av stora mått (-99%)
Sammantaget, en portfölj bestående av ALLA dessa 15 innehav hade presterat +25% i avkastning d.v.s. sämre än indexfonden.
Enbart investmentbolagsportföljen avkastade mer än Avanza Zero. Hade jag fått välja en portfölj så hade jag alltså 1/3 chans att "pricka rätt" portfölj som skulle slå "index"
Tittar man på alla de enskilda innehaven så ger det en liknande bild. 5 av 15 innehav har presterat bättre än "index". Även här, på bolagsnivå, är det alltså 1/3 chans att "pricka rätt".
Vad är det som ger så dåliga resultat då? Låt oss ta en titt på värsta portföljen, småbolagsportföljen (tydligen har jag själv ingen "edge" vad det gäller småbolag). Ett innehav fullkomligt eroderar avkastningen, Nordic Mines. Utan den felsatsningen hade de resterande avkastat +24%. M.a.o. en felsatsning kan göra oerhört stor skada för totalen.
Denna slutsats kan man även komma till om man kikar på den bästa portföljen, investmentbolagsportföljen. Hade inte Ratos underpresterat så hade de resterande gett +75%. M.a.o. fokuserar man och det blir rätt kan det ge otroligt bra resultat. Märk väl, på en höft, så verkar man (=jag?) enbart klara av att välja "rätt" (utan en närmare granskning av bolagen 2010) en gång av tre...
Andra tankar är, om man exkluderar den störste förloraren, Nordic Mines, så hade den totala avkastningen för de resterande 14 innehaven bli +34% dvs ungefär i linje med index. Den stora förloraren gör att man underpresterar. M.a.o. undvik "förlorare".
En annan notering är att utdelningarna på 3 års sikt har betydelse (och de blir större ju längre tiden går), men i utdelningsportföljens fall så har att jaga höga utdelningar slagit fel. Högutdelare 2009 så som Kungsleden och Orc Software har inte alls gett någon bra avkastning, tvärtom. Det som räddar portföljen är SCA, men i just det fallet så beror det positiva utecklingen INTE på utdelningarna utan på att kursen stuckit iväg uppåt ordentligt. Var försiktig med bolag som ger höga utdelningar. Det kan vara på väg att ändras abrupt. Ratos är ytterligare ett sådant exempel.
Hade det varit möjligt att ge några generella råd till en bekant för tre år sedan med lite lagom intresse för sparande och aktier så skulle de då vara att spara i en indexfond och "krydda" med ett halvt dussin investmentbolag.
Tre år är en lagom period att hålla koll på en fiktiv portfölj kan jag tycka. Några lärdomar bör man kunna dra av det. Framöver kommer jag som jag skrev i inlägget senast prova två andra portföljer, Crassus och Cicero. Vinklingen blir lite annorlunda, men jag vill i alla fall gärna få förslag på bolag som passar in där. De startar från årsskiftet och anledningen är att det blir enklare för mig att jämföra med min egen riktiga portfölj då.
Har jag dragit "rätt" slutsatser av att följa upp de fiktiva portföljerna? Har jag missat något adekvat?
lördag 23 november 2013
Crassus och Cicero
Själv så är jag lite skeptiskt till vissa branscher. Branscher som har OPiuM, OPM = Other Peoples Money. Hårt belånade branscher eller branscher som tjänar pengar på att hantera andras pengar.
Det är inte allt för sällan branscher där man med ett pennstreck kan ändra i balansräkningen. Branscher där vad marknaden väljer att värdera en tillgång till kan få avgörande betydelse för balansräkningen. Branscher så som fastigheter, banker, försäkringsbranschen m.fl.
Så som ett litet tankeövningsprojekt framöver så vill jag dock se om det gör så stor skillnad i att investera i bolag man känner sig mer bekväm med än i bolag som gör en obekväm.
Jag tänker mig därför prova på med några fiktiva portföljer under nästkommande år. Se hur de avkastar vid en jämförelse. Jag benämner dem, för att bibehålla bloggens tema; Crassus och Cicero.
Båda är samtida med Spartacus (109-71? f.kr), gladiatorn som gjorde uppror mot romarnas ok och tillika inspirationskälla till bloggens namn.
Crassus (115-53 f.kr) statsmannen, konsuln, var den rikaste under sin samtid och tillika den som besegrade Spartacus och hans slavarme 71 f.kr. Han hade en enorm förmögenhet. En del av den förmögenheten härstammade från att han brukade köpa upp nedbrunna fastigheter i Rom billigt, bygga upp dem på nytt till hyreshus och hyra ut dem.
Cicero (106-43 f.kr) var den aristokratiske retorikern, en talare av stora mått. Mannen med sin tids största munläder kan man säga. Han har myntat ett flertal klassiska begrepp. Allt ifrån "Så man sår får man skörda" till "Ingen dansar nykter, såvida han inte är vansinnig".
Låt oss nu ponera två stycken aktiesparklubbar benämnda Crassus och Cicero. Var och ett med åtta stycken innehav. Alla inköpta vid kommande årsskifte.
Crassus- portföljen ska innehålla åtta innehav ifrån bygg- och fastighetsbranschen. Vi kan även inkludera REITs. Som den byggare Crassus var så passar denna sektor in här.
Cicero får ta hand om branschen där välsmort munläder gör sig bäst bank, finans, försäkring och money management. Åtta innehav behövs här med.
Vilka innehav föreslår du käre bloggläsare bör ingå i respektive fiktiva portfölj?
För att förtydliga anledningarna till Crassus och Cicero portföljerna. Fördelen med fiktiva portföljer är att man inte påverkas psykologiskt. Man känner sig inte nöd och tvungen att t.ex. sälja av när man börjar känna osäkerhet p.g.a. makroekonomiska händelser. Helt enkelt lättare att "hålla" oavsett marknadsklimat.
Den andra anledningen är att jag misstänker att mina egentliga innehav i sig inte ger någon "överavkastning" när man jämför från ett förutbestämt datum. Eventuell "överavkastning" (i det något kortare perspektivet på ett fåtal år) beror helt enkelt troligen på att man lyckas köpa till rimligt pris, inte att jag prickat de "bästa". utifrån mitt perspektiv. Vi får se.
Det är inte allt för sällan branscher där man med ett pennstreck kan ändra i balansräkningen. Branscher där vad marknaden väljer att värdera en tillgång till kan få avgörande betydelse för balansräkningen. Branscher så som fastigheter, banker, försäkringsbranschen m.fl.
Så som ett litet tankeövningsprojekt framöver så vill jag dock se om det gör så stor skillnad i att investera i bolag man känner sig mer bekväm med än i bolag som gör en obekväm.
Jag tänker mig därför prova på med några fiktiva portföljer under nästkommande år. Se hur de avkastar vid en jämförelse. Jag benämner dem, för att bibehålla bloggens tema; Crassus och Cicero.
Båda är samtida med Spartacus (109-71? f.kr), gladiatorn som gjorde uppror mot romarnas ok och tillika inspirationskälla till bloggens namn.
Crassus (115-53 f.kr) statsmannen, konsuln, var den rikaste under sin samtid och tillika den som besegrade Spartacus och hans slavarme 71 f.kr. Han hade en enorm förmögenhet. En del av den förmögenheten härstammade från att han brukade köpa upp nedbrunna fastigheter i Rom billigt, bygga upp dem på nytt till hyreshus och hyra ut dem.
Cicero (106-43 f.kr) var den aristokratiske retorikern, en talare av stora mått. Mannen med sin tids största munläder kan man säga. Han har myntat ett flertal klassiska begrepp. Allt ifrån "Så man sår får man skörda" till "Ingen dansar nykter, såvida han inte är vansinnig".
Låt oss nu ponera två stycken aktiesparklubbar benämnda Crassus och Cicero. Var och ett med åtta stycken innehav. Alla inköpta vid kommande årsskifte.
Crassus- portföljen ska innehålla åtta innehav ifrån bygg- och fastighetsbranschen. Vi kan även inkludera REITs. Som den byggare Crassus var så passar denna sektor in här.
Cicero får ta hand om branschen där välsmort munläder gör sig bäst bank, finans, försäkring och money management. Åtta innehav behövs här med.
Vilka innehav föreslår du käre bloggläsare bör ingå i respektive fiktiva portfölj?
För att förtydliga anledningarna till Crassus och Cicero portföljerna. Fördelen med fiktiva portföljer är att man inte påverkas psykologiskt. Man känner sig inte nöd och tvungen att t.ex. sälja av när man börjar känna osäkerhet p.g.a. makroekonomiska händelser. Helt enkelt lättare att "hålla" oavsett marknadsklimat.
Den andra anledningen är att jag misstänker att mina egentliga innehav i sig inte ger någon "överavkastning" när man jämför från ett förutbestämt datum. Eventuell "överavkastning" (i det något kortare perspektivet på ett fåtal år) beror helt enkelt troligen på att man lyckas köpa till rimligt pris, inte att jag prickat de "bästa". utifrån mitt perspektiv. Vi får se.
tisdag 19 november 2013
Ekornes Q3 2013
Ekornes kämpar på i motvind skulle man kunna sammanfatta den senaste rapporten med.
Försäljningen har fortsatt sjunka. Tillverkningen går på halvfart, marginalerna pressas och rörelseresultatet har således sjunkit som en sten för det tredje kvartalet.
Vinsten ligger som 12 månaders rullande nu på 6,20 nok/aktie. Vid analystillfället för snart två år sedan låg 5-års medel närmare 9 nok/aktie. Bolaget har m.a.o. ännu inte vänt utvecklingen.
Ekornes har dock fortfarande en hög soliditet. Det var ju bolagets starka finansiella ställning i kombination med hög direktavkastning och möjlig konjunkturvändning som lockade vid investeringstillfället från första början. Utdelningarna har varit helt ok, den finansiella ställningen är fortsatt intakt men än har dock inte konjunkturvändningen kommit för möbelindustrin.
Kassan är halvfull. Motsvarande 3,65 nok/aktie. Min bedömning över 2013 är att utdelningen (än en gång) kommer att sänkas något. Runt 4,50 nok/aktie räknar jag med. Ljuspunkterna är att trots ett väldigt hårt marknadsklimat klarar man trots allt av att gå med vinst. Därför tror jag inte utdelningarna i sig är hotade.
Efter Q3 rapporten fick sig kursen en törn. Kanske fanns det förhoppningarna på att en vändning skulle ha synts i siffrorna. Icke sa Nicke. Min bedömning av "värdet" för Ekornes ligger fast dock har jag omvärderat min syn på bolagets marknadsmakt och marknadssituation. Slutklämmen på just den rubriken i analysen för två år sedan var "Summasummarum så underkänns inte Ekornes på kriteriet, men man ska ta i beaktande att Ekornes ej heller har någon direkt "edge" heller även om man verkar stabilare än många andra som verkar i branschen."
Man kan kalla det en slags hellre fria än fälla slutkläm. I nuläget är jag mer inne på att hellre fälla än fria och därför får en uppdaterade bedömning från min sida vara att man INTE klarar kriteriet. Möbeltillverkning är en tuff bransch och någon egentlig marknadsmakt har man som aktör inte, inte så pass i alla fall som skulle behövas för att klara kriteriet.
Denna förändring i bedömningen gör egentligen ingen skillnad för portföljen i sig. Som helhet så är Ekornes en godkänd investering (i måttlig mängd). Jag uppmärksammar helt enkelt att det finns en högre risknivå i bolaget och dess affärsverksamhet än vad jag tidigare antagit.
Kursen i skrivande stund är 86 nok det motsvarar en PE TTM om 13,9.
Direktavkastningen baserat på vad som gavs i år (5,50 nok) är 6,4%. Faller mitt antagande om 4,50 nok/aktie in motsvarar det 5,2%.
Slår du dig ned i fåtöljen eller rusar du hellre fort vidare?
Försäljningen har fortsatt sjunka. Tillverkningen går på halvfart, marginalerna pressas och rörelseresultatet har således sjunkit som en sten för det tredje kvartalet.
Vinsten ligger som 12 månaders rullande nu på 6,20 nok/aktie. Vid analystillfället för snart två år sedan låg 5-års medel närmare 9 nok/aktie. Bolaget har m.a.o. ännu inte vänt utvecklingen.
Ekornes har dock fortfarande en hög soliditet. Det var ju bolagets starka finansiella ställning i kombination med hög direktavkastning och möjlig konjunkturvändning som lockade vid investeringstillfället från första början. Utdelningarna har varit helt ok, den finansiella ställningen är fortsatt intakt men än har dock inte konjunkturvändningen kommit för möbelindustrin.
Kassan är halvfull. Motsvarande 3,65 nok/aktie. Min bedömning över 2013 är att utdelningen (än en gång) kommer att sänkas något. Runt 4,50 nok/aktie räknar jag med. Ljuspunkterna är att trots ett väldigt hårt marknadsklimat klarar man trots allt av att gå med vinst. Därför tror jag inte utdelningarna i sig är hotade.
Efter Q3 rapporten fick sig kursen en törn. Kanske fanns det förhoppningarna på att en vändning skulle ha synts i siffrorna. Icke sa Nicke. Min bedömning av "värdet" för Ekornes ligger fast dock har jag omvärderat min syn på bolagets marknadsmakt och marknadssituation. Slutklämmen på just den rubriken i analysen för två år sedan var "Summasummarum så underkänns inte Ekornes på kriteriet, men man ska ta i beaktande att Ekornes ej heller har någon direkt "edge" heller även om man verkar stabilare än många andra som verkar i branschen."
Man kan kalla det en slags hellre fria än fälla slutkläm. I nuläget är jag mer inne på att hellre fälla än fria och därför får en uppdaterade bedömning från min sida vara att man INTE klarar kriteriet. Möbeltillverkning är en tuff bransch och någon egentlig marknadsmakt har man som aktör inte, inte så pass i alla fall som skulle behövas för att klara kriteriet.
Denna förändring i bedömningen gör egentligen ingen skillnad för portföljen i sig. Som helhet så är Ekornes en godkänd investering (i måttlig mängd). Jag uppmärksammar helt enkelt att det finns en högre risknivå i bolaget och dess affärsverksamhet än vad jag tidigare antagit.
Kursen i skrivande stund är 86 nok det motsvarar en PE TTM om 13,9.
Direktavkastningen baserat på vad som gavs i år (5,50 nok) är 6,4%. Faller mitt antagande om 4,50 nok/aktie in motsvarar det 5,2%.
Slår du dig ned i fåtöljen eller rusar du hellre fort vidare?
Howard Marks syn på risk
Med anledning av att jag kikade på Oaktree Capital där Howard Marks är grundare och förvaltare var det även intressant att kika på hans bok The Most Important Thing
Howard Marks sägs ju förvalta pengar framgångsrikt genom att vara riskaversiv, genom att ta låga risker. Ändå investerar han stort mitt under brinnande finanskris. Hur hänger detta ihop kan en betraktare först undra?
För värdeinvesterare känns Marks argument igen och i nuvarande marknadsklimat känns det absolut aktuellt att påminna sig om det. I sin bok nämner han bl.a.
“Theory says high return is associated with high risk because the former exists to compensate for the latter. But pragmatic value investors feel just the opposite: they believe high return and low risk can be achieved simultaneously by buying things for less than they’re worth. In the same way, overpaying implies both low return and high risk.”
Lägre priser ger alltså lägre risker och det omvända, ett högt pris i sig riskerar att göra en investering medioker eller sämre.
"The point is that even after an investment has been closed out, it’s impossible to tell how much risk it entailed. Certainly the fact that an investment worked doesn’t mean it wasn’t risky, and vice versa. With regard to a successful investment, where do you look to learn whether the favorable outcome was inescapable or just one of a hundred possibilities (many of them unpleasant)? And ditto for a loser: how do we ascertain whether it was a reasonable but ill-fated venture, or just a wild stab that deserved to be punished?"
Marks skriver också:.
“No asset class or investment has the birthright of a high return. It’s only attractive if it’s priced right.”
Till skillnad från andra framgångsrika värdeinvesterare så investerar ju inte Marks främst i aktier utan i olika former av skuldförbindelse, konvertibler m.m. med någon form av underliggande säkerhet.
Trots att det enligt många är aktier som gäller för den långsiktige så har Marks lyckats väldigt bra i sina closed-end funds med 15-20% årlig genomsnittlig avkastning över tid.
En av anledningarna är antagligen att man, likt andra framgångsrika investerare, köper tillgångar i tider av allmän oro när ingen annan köper.
“Believe me, there is nothing better than buying from someone who has to sell regardless of price during a crash. Many of the best buys we’ve ever made occurred for that reason.”
“The safest and most potentially profitable thing is to buy something when no one likes it.”
Marks kommenterar även andra sidan av det "myntet".
“Since buying from a forced seller is the best thing in our world, being a forced seller is the worst. That means it’s essential to arrange your affairs so you’ll be able to hold on – and not sell – at the worst of times. This requires both long-term capital and strong psychological resources.”
Här i ligger många fondförvaltares akilleshäl. De kan vara hur duktiga som helst men utan tillgång till "long-term capital" så måste man sälja när sparare vill ta ut sina pengar. Fonder där man har "låst" sina pengar för en viss tid har då en fördel.
Riskberäkningar i form av matematiska formler är heller ingenting som ligger för Marks.
"Risk and the risk/return decision aren’t ‘machinable,’ or capable of being turned over to a computer…Ben Graham and David Dodd put it this way more than sixty years ago…‘the relation between different kinds of investments and the risk of loss is entirely too indefinite, and too variable with changing conditions, to permit of sound mathematical formulations.’”
“The bottom line is that, looked at prospectively, much of risk is subjective, hidden, and unquantifiable. Where does that leave us? If the risk of loss can’t be measured, quantified or even observed – and if it’s consigned to subjectivity – how can it be dealt with? Skillful investors can get a sense for the risk present in a given situation…There have been many efforts of late to make risk assessment more scientific. Financial institutions routinely employ quantitative “risk managers” separate from their asset management teams and have adopted computer models such as “value at risk” to measure the risk in a portfolio…In my opinion, they’ll never be as good as the best investors’ subjective judgment.”
I slutändan handlar framgångsrikt investerande om i högsta grad subjektiva bedömningar.
Risk går minimera, men inte undkomma. Eller som Marks skriver:
“Investing consists of exactly one thing: dealing with the future. And because none of us can know the future with certainty, risk is inescapable.”
Relaterat till risk och inte minst kopplat till dagens börsklimat är också följande rader:
“In the investing world, one can live for years off one great coup or one extreme but eventually accurate forecast. But what’s proved by one success? When markets are booming, the best results often go to those who take the most risk. Were they smart to anticipate good times and bulk up on beta, or just congenitally aggressive types who were bailed out by events? Most simply put, how often in our business are people right for the wrong reasons? These are the people Nassim Nicholas Taleb calls ‘lucky idiots,’ and in the short run it’s certainly hard to tell them from skilled investors."
Det ligger en hel del i vad han säger. I en uppåtgående marknad kan man få riktigt bra avkastning genom att satsa på investeringar med högre risker, med högre hävstänger. En sådan investerare kan då hyllas för att vara duktig, men är man duktig och kallt beräknande eller är man enbart dumdristig eller ännu värre, har tur? I värsta fall så blandar man ihop korten och tror att den tur man haft är ett uttryck för skicklighet och så bränner man sig slutligen rejält när "turen" inte längre håller i sig.
Man kan göra allting rätt men det kan ändå gå fel. Samtidigt kan man göra fel, men det kan ändå bli rätt. Marks skriver bl.a.:
“‘There’s a big difference between probability and outcome. Probable things fail to happen – and improbable things happen – all the time.’ That’s one of the most important things you can know about investment risk.”
Vad är dina tankar kring något av ovanstående och/eller riskhantering i allmänhet?
Howard Marks sägs ju förvalta pengar framgångsrikt genom att vara riskaversiv, genom att ta låga risker. Ändå investerar han stort mitt under brinnande finanskris. Hur hänger detta ihop kan en betraktare först undra?
För värdeinvesterare känns Marks argument igen och i nuvarande marknadsklimat känns det absolut aktuellt att påminna sig om det. I sin bok nämner han bl.a.
“Theory says high return is associated with high risk because the former exists to compensate for the latter. But pragmatic value investors feel just the opposite: they believe high return and low risk can be achieved simultaneously by buying things for less than they’re worth. In the same way, overpaying implies both low return and high risk.”
Lägre priser ger alltså lägre risker och det omvända, ett högt pris i sig riskerar att göra en investering medioker eller sämre.
"The point is that even after an investment has been closed out, it’s impossible to tell how much risk it entailed. Certainly the fact that an investment worked doesn’t mean it wasn’t risky, and vice versa. With regard to a successful investment, where do you look to learn whether the favorable outcome was inescapable or just one of a hundred possibilities (many of them unpleasant)? And ditto for a loser: how do we ascertain whether it was a reasonable but ill-fated venture, or just a wild stab that deserved to be punished?"
Marks skriver också:.
“No asset class or investment has the birthright of a high return. It’s only attractive if it’s priced right.”
Till skillnad från andra framgångsrika värdeinvesterare så investerar ju inte Marks främst i aktier utan i olika former av skuldförbindelse, konvertibler m.m. med någon form av underliggande säkerhet.
Trots att det enligt många är aktier som gäller för den långsiktige så har Marks lyckats väldigt bra i sina closed-end funds med 15-20% årlig genomsnittlig avkastning över tid.
En av anledningarna är antagligen att man, likt andra framgångsrika investerare, köper tillgångar i tider av allmän oro när ingen annan köper.
“Believe me, there is nothing better than buying from someone who has to sell regardless of price during a crash. Many of the best buys we’ve ever made occurred for that reason.”
“The safest and most potentially profitable thing is to buy something when no one likes it.”
Marks kommenterar även andra sidan av det "myntet".
“Since buying from a forced seller is the best thing in our world, being a forced seller is the worst. That means it’s essential to arrange your affairs so you’ll be able to hold on – and not sell – at the worst of times. This requires both long-term capital and strong psychological resources.”
Här i ligger många fondförvaltares akilleshäl. De kan vara hur duktiga som helst men utan tillgång till "long-term capital" så måste man sälja när sparare vill ta ut sina pengar. Fonder där man har "låst" sina pengar för en viss tid har då en fördel.
Riskberäkningar i form av matematiska formler är heller ingenting som ligger för Marks.
"Risk and the risk/return decision aren’t ‘machinable,’ or capable of being turned over to a computer…Ben Graham and David Dodd put it this way more than sixty years ago…‘the relation between different kinds of investments and the risk of loss is entirely too indefinite, and too variable with changing conditions, to permit of sound mathematical formulations.’”
“The bottom line is that, looked at prospectively, much of risk is subjective, hidden, and unquantifiable. Where does that leave us? If the risk of loss can’t be measured, quantified or even observed – and if it’s consigned to subjectivity – how can it be dealt with? Skillful investors can get a sense for the risk present in a given situation…There have been many efforts of late to make risk assessment more scientific. Financial institutions routinely employ quantitative “risk managers” separate from their asset management teams and have adopted computer models such as “value at risk” to measure the risk in a portfolio…In my opinion, they’ll never be as good as the best investors’ subjective judgment.”
I slutändan handlar framgångsrikt investerande om i högsta grad subjektiva bedömningar.
Risk går minimera, men inte undkomma. Eller som Marks skriver:
“Investing consists of exactly one thing: dealing with the future. And because none of us can know the future with certainty, risk is inescapable.”
Relaterat till risk och inte minst kopplat till dagens börsklimat är också följande rader:
“In the investing world, one can live for years off one great coup or one extreme but eventually accurate forecast. But what’s proved by one success? When markets are booming, the best results often go to those who take the most risk. Were they smart to anticipate good times and bulk up on beta, or just congenitally aggressive types who were bailed out by events? Most simply put, how often in our business are people right for the wrong reasons? These are the people Nassim Nicholas Taleb calls ‘lucky idiots,’ and in the short run it’s certainly hard to tell them from skilled investors."
Det ligger en hel del i vad han säger. I en uppåtgående marknad kan man få riktigt bra avkastning genom att satsa på investeringar med högre risker, med högre hävstänger. En sådan investerare kan då hyllas för att vara duktig, men är man duktig och kallt beräknande eller är man enbart dumdristig eller ännu värre, har tur? I värsta fall så blandar man ihop korten och tror att den tur man haft är ett uttryck för skicklighet och så bränner man sig slutligen rejält när "turen" inte längre håller i sig.
Man kan göra allting rätt men det kan ändå gå fel. Samtidigt kan man göra fel, men det kan ändå bli rätt. Marks skriver bl.a.:
“‘There’s a big difference between probability and outcome. Probable things fail to happen – and improbable things happen – all the time.’ That’s one of the most important things you can know about investment risk.”
Vad är dina tankar kring något av ovanstående och/eller riskhantering i allmänhet?
tisdag 12 november 2013
Analys av Oaktree Capital
Ett innehav som fondförvaltningsbolaget Didner & Gerge valt att köpa/öka i två kvartal på rad är Oaktree Capital. Jag provar därför att ställa det mot mina s.k. ratingkriterier.
Oaktree
Capital är kapitalförvaltare. Man förvaltare helt enkelt andras pengar genom en en slags blandning
av att vara fondförvaltare och ett private equity bolag.
Man har med
stor framgång huvudsak investerat i diverse skuldförbindelser och konvertibler.
Man har också en förkärlek till att investera då ingen annan vill, t.ex. gick
man in väldigt stort under Finanskrisen. Kortfattat kan man beskriva investeringsstilen som en slags ”contrarian” stil, samtidigt som man har
fokus på att begränsa risker och eventuella nedsidor. En intressant artikel om hur man agerade under Finanskrisen finns här: Treasure Hunters of the Financial Crisis
En av grundarna och förgrundsfigur är Howard Marks, författare till bl.a. The Most Important Thing. Han skriver också många läsvärda brev till andelsägarna: Oaktree Memo Memos. Inte minst uppskattade bland värdeinvesterare och s.k. contrarians.
Howard Marks
Oaktree
bildades 1995 och noterade A-units i april 2012 (Ledningen/förvaltarna äger B-units med rösträtt).
Oaktree har ca 80 miljarder usd under
förvaltning och ca 700 anställda fördelat på 13 städer i 10 länder. I genomsnitt har man ökat den förvaltade summan med 10% årligen under den senaste 15-årsperioden.
Intäkter får
man från tre håll. Dels förvaltningsavgifter. De uppgår i genomsnitt till ca
1,5% av förvaltat kapital. Förvaltningsavgifterna utgör den stora intäkten och
motsvarar ca 60% av intäkterna under den senaste 5-års perioden. Ca 30% av
intäkterna kommer från prestationsavgifter. I genomsnitt får man ca 20% av
vinsten. Den sista och minsta posten är inkomst från den egna ”förmögenheten”.
I t.ex. bolagets olika closed-end funds så bidrar bolaget självt med
grundplåten. Ca 2,5% av fondens startkapital.
Egentligen
så är de sista två posterna mest intressanta för en A-unit ägare. I regel så verkar
motsvarande vad man får in på förvaltningsavgifter också gå till utgifter för
förvaltningen vilket gör att det är eventuella vinster och överskott från
förvaltningen som man kan räkna med att som delägare få ta del av. Hittills har
dock den kakan varit fullt tillräckligt god för att man ska få en
direktavkastning om ca 5-10% på sina A-units.
Det
förvaltade kapitalet är uppdelat på tre fondtyper. Close-end
funds (ca 63% av kapitalet), Open-ends (ca 34% av kapitalet) och Evergreen funds (ca 3% av kapitalet). Den förstnämnda är den typen som Oaktree haft mest framgång
med över tid med ca 20% årlig avkastning över en 15-års period. Closed-end
betyder att kapitalet där ofta är bundet en viss tid (3,5,7 år?) d.v.s.
placerare i den fonden flyttar inte in och ut kapital i tid och otid. Open-ends
liknar de fonder vi småsparare är vana vid (här i regel 30 dagars upplåsningstid) och Evergreen är en slags hedge
fonder.
När det
gäller tillgångsslag så är ca 60% investerat i diverse skuldförbindelser och
konvertibler med ganska hög säkerhet s.k. ”secured” och ”senior” debt (man har
bolagens tillgångar som säkerhet). Ca 20% är s.k. ”controll investing” d.v.s.
man investerar i bolag i syfte att höja lönsamheten på dem för att sedan sälja
vidare (tänk Ratos). 4% är fastigheter och 1% aktier. När det gäller den lilla potten aktier så är det för närvarande Asien, främst Kina, som gäller i exponering där. Tydligen anser man att bäst möjligheter finns där då västvärldens alla börser rusat den senaste tiden medan det ser osäkrare ut där.
Nordisk large, midcap eller på NYSE.
Oaktree
finns på NYSE. Ticker OAK.
Ägare
Oaktree
Capital ägs i princip av dess management, dess egna förvaltare. Bolaget är organiserat som ett
partnerskap med s.k. A och B-units. Det är A-units som finns noterade. B-units
innehavs av ledningen och förvaltarna själva och det är även B-units som har
rösträtt. Som innehavare av A-units har man enbart rätt till del av vinsten, ej
till någon röst. Några A-units gavs ut 2007 till några institutionella ägare,
men 2011 gjorde Oaktree en IPO och noterade A-units på börsen. Sedan dess har
de varit möjligt att köpa andelar. Det är med andra ord inte aktier i ordets
egentliga betydelse utan likt en MPL partnerskapsandelar.
Såvitt jag förstått fanns det två anledningar till noteringen. Dels för att skapa en möjlighet för ledningspersoner och förvaltare att göra en exit om de så vill, dels för att skapa en ”institution”, ett kapitalförvaltarbolag, som ska överleva även efter eventuellt generationsskifte bland förvaltare.
Såvitt jag förstått fanns det två anledningar till noteringen. Dels för att skapa en möjlighet för ledningspersoner och förvaltare att göra en exit om de så vill, dels för att skapa en ”institution”, ett kapitalförvaltarbolag, som ska överleva även efter eventuellt generationsskifte bland förvaltare.
Ger bolaget och förväntas det ge
utdelningar?
Ja bolaget
ger utdelningar eller rättare sagt ”distributions” - vinstfördelningar. Den
hamnade för 2012 hamnade på 2,94 usd/andel. Utdelningar ges fyra gånger per år.
Som 12 månaders rullande är den nu på 4,71 usd/andel. Utdelningarna kan variera för varje kvartal eftersom de bygger på hur mycket man tjänar från kvartal till kvartal. 5-års medel landar på 1,86 usd/andel. 3-års medel på 2,37 usd/andel.
Finns betydande risk för att bolagets
verksamhet starkt påverkas av externa faktorer så som råvarupriser,
ränteändringar, politiska beslut och börssvängningar?
Ja, som
kapitalförvaltare så visst påverkar börssvängningar. Visserligen läggs grunden
för god utveckling under ”dåliga” år men det förtar inte det faktum att det kan
svänga en hel del.
Oaktree
Capital anses inte klara kriteriet.
Är bolaget beroende av innovativ
produktutveckling?
Nej.
Visad
förmåga att gå med vinst genom hög och lågkonjunktur, eller i alla fall visad
förmåga att ge utdelningar under dylika perioder
Ja. Visserligen i varierande grad, men även mitt under brinnande Finanskris attraherade man mer kapital för att förvalta och göra investeringar med.
Ja. Visserligen i varierande grad, men även mitt under brinnande Finanskris attraherade man mer kapital för att förvalta och göra investeringar med.
Värdeförändringar
kan påverka resultatet, men sett till s.k. "distributions” så ska man alltid ha
lyckats ge det så vitt jag kunnat se.
Räntebärande skulder lägre än eget
kapital
Man har i
princip inga egna tillgångar. Man förvaltar andras. Fördelen i ett
branschjämförelseperspektiv är att de inte tar upp massa lån för att skapa hävstång på
förvaltat kapital. Dock klarar inte balansräkningar av den här typen mitt krav.
Avkastnings-
och tillväxtskrav
Här får man inte luras av att deras fonder har en god historik. Som delägare så beror min avkastning i slutänden på hur mycket jag får i distributions från Oaktree själva. Någon uppbyggnad av eget kapital förekommer ju heller inte. Visserligen så kan man få högre avkastning om man attraherar mer kapital, men sådant är ju mycket mer flyktigt (potentiellt sett även om det inte visat sig vara så historiskt i Oaktrees fall).
Historiskt så har man lyckats växa det förvaltade kapitalet med ca 10% årligen. Bolaget har väldigt kort tid som noterat. Baserat på noteringskursen på ca 45 usd så motsvarar en utdelning på 1,86 usd (5-års medel) ca 4% direktavkastning. Nu har vinstfördelningarna under 2013 skjutit i höjden, men hur hållbara är de? Mycket av det kommer från investeringar som gjordes under Finanskrisen.
Tillsvidare så låter jag dock Oaktree klara kriteriet.
Historiskt så har man lyckats växa det förvaltade kapitalet med ca 10% årligen. Bolaget har väldigt kort tid som noterat. Baserat på noteringskursen på ca 45 usd så motsvarar en utdelning på 1,86 usd (5-års medel) ca 4% direktavkastning. Nu har vinstfördelningarna under 2013 skjutit i höjden, men hur hållbara är de? Mycket av det kommer från investeringar som gjordes under Finanskrisen.
Tillsvidare så låter jag dock Oaktree klara kriteriet.
Ledningen
Howard Marks är ordförande (se mer om honom i inledningen ovan). Bruce Karsh och John Frank kan också nämnas ur ledningen. Jag har
inte funnit någon anledning till att misstro ledningen.
Information
tillgängligt
Det är
tillfredsställande men ej optimalt eftersom innehaven och hur man agerar i alla lägen inte är fullt synligt. En del går dock följa via mediarapportering och i de stora dragen rapporterar man men långt ifrån allt (skulle troligen bli "information overload" då ändå iofs). Informationen bedöms i nuläget vara tillräcklig för att uppnå kriteriumet.
Marknadsmakt
och marknadssituation
Man är varken störst eller minst i branschen. Man har en "image" av att vara konservativa, försiktiga, men våga satsa i tider av turbulens och oro; "Be gready when others are fearfull".
Den stora exponeringen mot just s.k. "senior debt" är för att det anses säkrare än "equity" eller "junk bonds". Långivare står ju först i tur att få tillbaka sina pengar, före aktieägare. Senior debt är i sin tur de som står först i tur av långivarna. Ränteintäkterna må vara något lägre men så även riskerna.
I en lågräntemiljö finns det ju de kapitalförvaltare som lockats ta billiga lån för att sedan investera i riskfyllda högräntetillgångar. Detta skapar ju en fin hävstång. Detta är dock någonting som Oaktree undvikit. I jämförelse med branschkollegor och även andra liknande vinstfördelande partnerskap (MLPs, BDCs) så saknar man i stort sett lån.
Hur kan man ändå fått ca 20% årlig avkastning i sina closed-end funds om man inte tar större risker? Är inte avkastning kopplat till risk? Nej, inte enligt förvaltarna på Oaktree. Tvärtom. Lägre risk kan innebära högre avkastning. Det är bara det att man istället får se till att gå mot strömmen och investera när ingen annan vill. Closed-end funds är i sådana sammanhang en klar fördel och att man satsat på dylika är säkerligen en viktig delförklaring till att man fått bra avkastning över tid. Open-end funds utveckling kan vara mer svajigt då det påverkas mer av in- och utflöde av kapital. Hur skicklig man än är som förvaltare kan man ju inte styra om kunderna vill ta ut pengar mitt under brinnande Finanskris (såvida de inte är låsta). Oaktree lyckades dock dra in några miljarder usd under Finanskrisen för att göra investeringar. Tydligen hade de trots allt mångas förtroende av att kunna dra fördel av sådana situationer.
Marknaden för kapitalförvaltare lär finnas kvar även i fortsättningen, i vilken form det nu än kan vara, men jag har svårt att se att specifika kapitalförvaltare ska ha större marknadsmakt än andra.
Den stora exponeringen mot just s.k. "senior debt" är för att det anses säkrare än "equity" eller "junk bonds". Långivare står ju först i tur att få tillbaka sina pengar, före aktieägare. Senior debt är i sin tur de som står först i tur av långivarna. Ränteintäkterna må vara något lägre men så även riskerna.
I en lågräntemiljö finns det ju de kapitalförvaltare som lockats ta billiga lån för att sedan investera i riskfyllda högräntetillgångar. Detta skapar ju en fin hävstång. Detta är dock någonting som Oaktree undvikit. I jämförelse med branschkollegor och även andra liknande vinstfördelande partnerskap (MLPs, BDCs) så saknar man i stort sett lån.
Hur kan man ändå fått ca 20% årlig avkastning i sina closed-end funds om man inte tar större risker? Är inte avkastning kopplat till risk? Nej, inte enligt förvaltarna på Oaktree. Tvärtom. Lägre risk kan innebära högre avkastning. Det är bara det att man istället får se till att gå mot strömmen och investera när ingen annan vill. Closed-end funds är i sådana sammanhang en klar fördel och att man satsat på dylika är säkerligen en viktig delförklaring till att man fått bra avkastning över tid. Open-end funds utveckling kan vara mer svajigt då det påverkas mer av in- och utflöde av kapital. Hur skicklig man än är som förvaltare kan man ju inte styra om kunderna vill ta ut pengar mitt under brinnande Finanskris (såvida de inte är låsta). Oaktree lyckades dock dra in några miljarder usd under Finanskrisen för att göra investeringar. Tydligen hade de trots allt mångas förtroende av att kunna dra fördel av sådana situationer.
Marknaden för kapitalförvaltare lär finnas kvar även i fortsättningen, i vilken form det nu än kan vara, men jag har svårt att se att specifika kapitalförvaltare ska ha större marknadsmakt än andra.
Prissättningsmakten
i sig skiljer sig väl egentligen inte heller från andra. Jag tror man helt enkelt får följa branschpraxis och därför bedömer jag att man inte har någon.
Även om jag kan sympatisera med Oaktrees investeringsfilosofi så bedömer jag det som att man som kapitalförvaltare ej har någon speciell "moat" eller prissättningsmakt. Oaktree klarar därför ej kriteriumet.
För att ge någon annans syn på Oaktree citerar jag även Standard and Poors "Oaktrees focus is on risk-adjusted returns. As a result of its focus on downside protection, Oaktree tends to perform in difficult economic envronments but does not show the same spectacular returns compared with other industry participants during more favourable investment climates. The strategies of funds are set up wit a long-term focus and Oaktree anticipates it may experience significant short-term fluctuations in its portfolio values."
Även om jag kan sympatisera med Oaktrees investeringsfilosofi så bedömer jag det som att man som kapitalförvaltare ej har någon speciell "moat" eller prissättningsmakt. Oaktree klarar därför ej kriteriumet.
För att ge någon annans syn på Oaktree citerar jag även Standard and Poors "Oaktrees focus is on risk-adjusted returns. As a result of its focus on downside protection, Oaktree tends to perform in difficult economic envronments but does not show the same spectacular returns compared with other industry participants during more favourable investment climates. The strategies of funds are set up wit a long-term focus and Oaktree anticipates it may experience significant short-term fluctuations in its portfolio values."
Etiska
aspekter
Ok.
Brasklapp
Jag rör mig här på tämligen okända jaktmarker. Dessutom är historiken som noterat bolag väldigt kort. En brasklapp behövs.
Oaktree Capitals får godkänt på 9 kriterier av 12, men med en brasklapp. Detta leder då till ratingen: C.
Slutsats
Med ratingen C så är min syn på Oaktree Capital i grunden negativ. Det är inte min vanliga "cup of tea", samtidigt så imponerar vissa saker så jag kommer nog ändå fortsätta bevaka bolaget.
Noteringar
kring nuvarande värdering
OAK kurs
11/11 2013: 53 usd (Topp 3 år ca 60 usd, botten ca 40 usd)
Direktavkastning
baserat på TTM 9,1%
Direktavkastning baserat på 3-års medel 4,5%
Direktavkastning baserat på 5-års medel 3,5%
Direktavkastning baserat på 3-års medel 4,5%
Direktavkastning baserat på 5-års medel 3,5%
Vad är din
syn på Oaktree Capital