Temporär stress är ofta en viktig prestationshöjande funktion som vi människor troligen haft med oss länge i vår evolutionshistoria.
Stress räddar oss undan faror. Stressreaktionen är att vi (hjärna och kropp) förbereder oss psykiskt och fysiskt, bl.a. förstärks korttidsminnet och vi blir fokuserade på här och nu, redo för att agera.
Detta fokus på nuet och agerande tros ha räddat många av våra förfäder undan t.ex. rovdjur. Det har helt enkelt varit livsviktigt för många av våra förfäder att snabbt ta det säkra före det osäkra och fly, inte börja utvärdera situationen och komma fram till ett rationellt beslut hur man ska agera.
Idag utsätts vi inte för samma situationer som våra förfäder där vi svävar i fysisk fara utan stressen är mer psykologiskt till sin natur, exempelvis ovissheten om huruvida aktiekurser ska rasa eller ej. Känslan av "fara" när ens portfölj sjunker i värde liknar känslan av fara man skulle kunnat få när ett rovdjur närmade sig.
Det är antagligen inte för inte Bill Gates lite skojfriskt påpekat för Warren Buffett att han är en duktig nutida investerare men att han troligen skulle klarat sig väldigt dåligt som stenåldersmänniska. Warren Buffet tycks på något sätt inte låta sig påverkas av den annalkande fara som många tycker fallande kurser utgör. Tvärtom, han ställer sig och tittar på den annalkande "faran", väntandes.
Väntandes, likt ett förväntansfullt barn som väntar på Jultomten.
Det är nog detta som är den psykologiska skillnaden mellan de två olika grundsynerna som jag upplever finns inom investeringar.
Antingen ser man fallande kurser som en fara, ett rovdjur som när de inträffar orsakar stress och viljan att snabbt fly från faran i ren självbevarelsedrift. En för övrigt fullt berättigad och naturlig reaktion som räddat många av våra förfäder och dessutom säkerligen förmögenheter från att tillintengöras. Eller så ser man fallande kurser som en Juldagsaftonsmorgon. Då man kliver upp i full förväntan över vad Tomten ska komma med i sin julklappssäck.
Beroende vilket synsätt man har lättast för att anamma så passar troligen lite olika investeringsstilar för ens personlighet. Jag säker på att man kan vara framgångsrik inom båda två, men också att man har störst chans att lyckas på det sätt man känner sig mest bekväm med.
Vilket synsätt faller sig mest naturligt för dig. Flyr du från rovdjur eller väntar du på Tomten?
Tankar, noteringar och funderingar om aktier och investeringar
Så länge jag är säker på mina bolag så ser jag nedgångar som ett bra tillfälle att handla mer. God jul!
SvaraRadera/ Johan
Den naturliga instinkten är nog att se kursfall som en fara, det är därför man behöver en strategi!
SvaraRaderaNågon har sagt att "kursen endast är en distraktion". Det är kanske att ta i, men för mig funkar det bäst med långsiktig utdelningsinvestering. Går aktierna ner är det bara ett incitament att köpa mer (åtminstone så länge utdelningen kommer att behållas).
Jag skulle själv helt enkelt inte må bra av fokusera på kursrörelserna eftersom det innebär ständiga köp- och säljbeslut. Angående hur lätt det är att ryckas med i börspsykologin, se t.ex. denna artikel som ett exempel: http://mobil.aftonbladet.se/nyheter/article11588420.ab;jsessionid=3393A0712CA5985208CA55E440B34ECA.mobil-www3
Precis som Johan skriver har det nog väldigt mycket med kunskap att göra. Är man inte påläst om bolagen som man lägger sina pengar på är det självklart att man blir orolig när kurserna faller. Det vore konstigt annars.
SvaraRaderaDet Gustav tar upp om att ha en strategi är också väldigt bra. Problemet är att det är ganska svårt att veta hurdan strategi som passar en själv. För mig tog det drygt 2 år att få den insikten; även om jag hade sunda tankar när jag började var det inte förens nu i somras det gick upp för mig på riktigt.
@Johan Tack, och God Jul och Gott Nytt år på dig med. :)
SvaraRadera@Gustav Tack för länken!
@David Ja det tar ett tag och innebär en del "trial and error" på vägen. Man kan läsa sig till vissa saker men en del saker måste helt enkelt upplevas. :)