torsdag 6 augusti 2015

If you cant beat the market, be the market - Portföljallokering

Fortsätter här med ett inlägg i serien "If you cant beat the market, be the market".

Ur perspektivet att det för gemena man är jättesvårt att nå någon överavkastning genom "smarta" aktieaffärer så är hur man allokerar sitt kapital (fördelningen mellan olika tillgångsklasser) den faktor som (ihop med kringkostnader som transaktionskostnader och förvaltningsavgifter) är helt avgörande för vilken avkastning man får.

Kombinerat med synsättet att en högre allokering mot aktier ger högre risk, en allokering mot ränteplaceringar ger lägre, så kan man genom olika allokeringsalternativ då dels styra den förväntade avkasnting, dels den "risk" man tar på sig.

Vad som är den optimala allokeringsmodellen kan diskuteras. Det beror troligen helt och hållet på placeraren individuella behov och förutsättningar. Jag har inga egna modeller men kan visa upp några andra "klassiska".

Huvudtanken för s.k. bogleheads är ofta att det ska vara få placeringsalternativ. Man ska inte krångla till det. Ofta brukar 2-6 vara rimligt. 3 är lite av ett huvudspår.

Börjar vi med portfölj exempel 1 så innehar den två tillgångsklasser aktier och räntor.

Oftast en väldigt bred globalfond i kombination med räntespar. Thats it. Andelen räntor beror på livssituation men en av många tumregler är att den kan vara lika stor procentuellt sett som din ålder. Det finns också de som förespråkar en modell där man tar 100, 110 eller t.o.m. 120 minus din ålder för att få fram hur hög aktieexponering man bör ha. Då får man en högre andel räntor först då man närmar sig pensionen.


Portfölj exempel 2 innehåller de klassiska tre innehaven.

Det brukar vara en globalfond, en landsfond (det land du bor och verkar i) samt räntor. Följer man någon form av tumregel för allokering av aktier - räntor som beskrivs ovan brukar aktiedelen vara splittad 50-50 mellan global och landsfonden.

En annan väldigt vanlig variant är att fördela 1/3 på vardera för att sedan vikta om vid behov.


Portfölj exempel 3 innehåller fyra alternativ.

De tre ovanstående alternativen ingår men sedan "kryddar" man en 5-15%-ig andel med något nischat alternativ. Det kan vara en REIT ETF eller något annat som man av någon anledning anser sig tro vara "smart" att välja.


Sedan går det utveckla i all oändlighet med fler och fler alternativ, men grundtanken är att mer komplexa portföljer i sig inte ger mer vad det gäller i bättre riskhantering eller högre avkastning (Det kan t.o.m. ofta bli tvärtom). De ger bara placeraren lite mer att plocka med. Det avgörande på lång sikt är fördelningen aktier - räntor*.


Det som framförallt utmärker allokeringen av kapital när man inte försöker vara "smartare än Mr Market" är att man inte försöker ändra sin allokering baserat på vad som händer i omvärlden. Vad det skrivs för rubriker om Grekland eller om Borneo ger ingen reaktion.

Det enda som ger en reaktion, omallokering, är att utföra det man i förväg planerat t.ex. ändra ränteandelen vid stigande ålder. Eller omfördela inom portföljen om någon del vuxit sig för stor.

Thats it.


*'Med räntor menas naturligtvis säkra räntor, inte s.k. skräpobligationer.

Exempel på billiga aktiefonder 

Exempel på billiga räntefonder 

14 kommentarer:

  1. Återigen ett mycket bra inlägg!
    Om man ska tala om nackdelarna med indexering så är kanske den mest påtagliga att den ger en mycket begränsad egoboost för de som har sådana behov.

    Att sitta på puben med de andra hannarna och svamla om att man efter en noggrann analys med allehanda nyckeltal har kommit fram till att det senaste egyptiska svampodlingsbolaget är ett fantastiskt men missförstått värde case/net net/tillväxt case eller vad man nu gillar att svamla om, är kanske något imponerar på likasinnade. Är man däremot intresserad av att långsiktigt tjäna pengar, och att samtidigt ha tid över till sin bättre hälft/barnen/golf eller vad man nu gillar så är indexering säkert ett utmärkt alternativ.

    Den största risken med ”egna analyser” i ”egyptiska svampodlingsbolag” är, vilket många bittert har fått, och tyvärr återigen kommer att få erfara att det inte bara är slöseri med tid utan även att det kan vara slöseri med pengar.

    Egot och självförtroendet är iaf två av mina största fiender och jag tror inte att jag är ensam om det.
    //Stavros

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kanske borde ha förtydligat att i min bok så jobbar man indexering/allokering parallellt. Därav att jag hamnade rätt off topic //Stavros

      Radera
  2. Man behöver inte krångliga till det. Graham hade något som han kallade My basic rule: 25% aktier. 25% obligationer, räntepapper. De övriga 50% kunde fördelas utifrån investerarens situation. Min erfarenhet av detta med att investera är att något av det mest förödande för en portfölj är detta köpande, och säljande när investeraren tar ut, och sätter in pengar på börsen när han känner större eller mindre tilltro till marknaden.

    På många bloggar uttrycks det oro, eller genuin oro för den kinesiska marknaden.
    Man är orolig för Grekland. Svår oro råder över det mesta. Man skall komma ihåg att läget är aldrig klart. Skulle Kina, och Grekland lösa sina problem dyker det upp något nytt. Tänk vilken oro som kommer att utbryta när Storbritannien skall folkomrösta om EU. Peak oil och det amerikanska budgetunderskottet verkar vara lagda till handlingarna just nu.

    Med vänlig hälsning
    Lars

    SvaraRadera
  3. Så är det. Jag själv har två portföljer. En indexportfölj som består av en bred globalfond och en motsvarande bred svensk indexfond, båda lågkostnadsalternativ. Här anammar jag dollar cost averaging principen med månatliga köp och har inga planer på att sälja innehavet.

    Sedan har jag också en aktieportfölj där jag försöker anamma värdeinvesteringsprinciper. Min strategi är enkel, jag försöker köpa kvalitetsbolag "billigare" när de råkar illa ute enligt Buffett-principen "buy wonderful companies that run into temporary problems". Detta är tillika problemet med strategin eftersom det omöjligt att veta vad som är ett temporary problem, men hittills har det burit frukt. Ett år slår indexportföljen aktieportföljen, följande år vise versa.

    Ambitionen med båda portföljerna är att uppnå avkastning på investerat kapital. Fördelen med index är enkelheten och de låga avgifterna. Fördelen med aktieportföljen är allmänbildning och - för mig - stort nöje.

    Tror jag på den effektiva marknadshypotesen? Ja...
    Tror jag på värdeinvestering? Ja... Jag tycker marknaden alltid överdriver eller underskattar.

    Tack för en bra blogg, Spartacus. Jag har följt dig i flera år, men jag tror inte att jag tidigare kommenterat, även fast jag sett mina bekanta kommentanter figurerat även här, Lars, Stavros och andra Lundaluppare :-)

    Trevlig helg,

    - Konservativ

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv för kommentaren Konservativ.

      Radera
  4. @Konservativ

    Så är det. Vill minnas att du kommenterade några gånger på Lundalupps tiden. Du var visst kunnig, om Crockett and Jones skor. Du gled visst runt i deras northcotemodell Vill minnas att du var fokuserad på kvalitet. Fråga: Köksknivar kunde du visst en del om. Något tips om ett bra startpaket, och var man inhandlar dessa? Kan inget om ämnet.

    Sommarhälsning
    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha Lars,

      Ja det stämmer. Vi startade igång en diskussion i Lundaluppens kommentartråd som drog fokus från värdeinvestering till randsydda kvalitetsskor och ullstrumpor. Till viss förtret bland andra läsare. Förlåt...

      Visst glider jag runt i C&J boots och andra dylika ögonstenar. Köpte ett par C&J i London för 2009 som fortfarande används varje vecka. Under detta år har jag slitit ut ett par Vans, Nike och ifjol ett par Converse, denna ointressanta info för att stryka min syn kvalitet och att lönar sig att betala för välgjort hantverk. Lite som du brukar vara inne på vad beträffar dina aktieköp.

      På grund av mitt finska påbrå slår mitt hjärta ett extra slag för vassa knivar. Precis som britter kan sy skor, kan japaner vässa knivar. Du efterfrågar ett startkit, men jag vill hellre rekommendera att satsa på en kockkniv som klarar alla tillämpningsområden. Startkit innehåller oftast onödigheter som bröd-, skal- och för korta kockknivar. Istället vill jag slå ett slag för att hitta den perfekt balanserade kockkniven, lära sig använda den och sköta om den som man sköter sina randsydda skor.

      Det finns en - håll tillgodo - grand master inom knivtillverkning i Japan med namn Ichiro Hattori och jag kan varmt rekommendera hans knivar. Han har hållit på med konsten sedan barnsben och att få arbeta med hans hårdvara är utöver det vanliga. Kolla in hans HD-serie och då i synnerhet modellerna Gyuto (kockkniv). Bladlängden är en smaksak, men jag föredrar runt 20 cm. Prislappen ligger från 1500 SEK, beroende på dollarkurs. Knivarna finns att köpa via svenska återförsäljare, men billigast blir det att beställa från utlandet. http://www.japanesechefsknife.com/HATTORI.html#Hattori (Klicka på HD-series längre ned på sidan för att se modellerna)

      Om du däremot vill börja försiktigare finns det gått om utbud i våra svenska butiker. Gå in till Cervera, Åhlens eller ännu bättre en knivaffär och be om att få testa olika modeller. Det första man ska tänka på är hur kniven känns i handen, sen gäller det att öva öva öva tills man finhackar löken på 5 sekunder. Och glöm inte slipning. Ett startkit kunde vara en Globalkniv med tillhörande MinoSharp (en vattenslip som säljs av Global - lätt att använda!). Kom ihåg att Global kan vara onödigt dyra i butik så jämför pris med näthandlarna.

      Med vassaste hälsningar,
      Konservativ

      Radera
    2. Hej Lars,

      Och jag gick in i en het debatt om varför man inte ska köpa dessa skor.
      Svettiga fötter påverkar alla skor negativt genom slitage och odörbildning, oavsett dess prislapp ;)

      med vänlig hälsning

      J

      Radera
  5. @Konservativ

    Tack för ett vasst svar. Har fastnat för Classic Damaskus Gyuto, 21 cm finns att köpa för 2850 sek. Verkar seriöst. Har man Lundbergs och Novo Nordisk i portföljen vill man ha en viss kontinuitet som omfattar även köksregionerna. Kvalitet är det som gäller. Det må gälla skor, aktier eller köksknivar. Har skrivit om mitt senaste stjärnskott Pandora kom in sent i aktien en bit under 700kr. Fast aktien steg som en heliumballong en vindstilla dag. Kvalitet brukar löna sig.

    Ha det bäst
    Lars

    SvaraRadera
  6. Undrar vem som uppfann myten om att koppla andel ränta till ålder. Är allt sparande pensionssparande? Tror inte det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Troligen, som så mycket annat, från det stora landet på andra sidan Atlanten där många måste spara till sin pension på ett annat sätt än här.

      Radera
  7. Spartacus och övriga, för aktiedelen av portföljen hur stor del tycker ni bör utgöras av svenska aktier? 25% 33% eller 50%? Tacksam för vägledning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I förslaget ovan så är det 50% i en svensk och 50% i en global för just aktiedelen som finns som exempel.

      Radera
  8. Om jag inte behövde min utdelningar för konsumtion framöver skulle jag satsa på en kombination av världsfond samt svenska investmentbolag.

    Hälsar Utdelningsseglaren

    SvaraRadera