lördag 5 juli 2014

Riksbanken och räntepolitiken

När det gäller Riksbanken och prat om räntor så kan man ibland urskilja två läger.

De som tycker att räntorna ska upp. Låg ränta eldar på fastighetspriserna (bobubblan).

De som tycker att räntorna ska ned. Hög ränta försvårar för svensk näringsverksamhet och ger därmed färre svenska arbetstillfällen.

Därtill är det stort fokus på vad Riksbanken gör och inte gör (eftersom de fastställer referensräntor).

Låt oss titta närmare på Riksbanken. Det är en av våra absolut äldsta institutioner. Dess föregångare grundades redan 1668 och är därmed världens äldsta centralbank.

Riksbanken ska vara självständig, enligt lag. Det betyder att inga politiker ska kunna detaljstyra penningpolitiken. Varför inte "direktdemokrati"? Därför att penningpolitik är en oerhört kraftfullt vapen som kan användas kortsiktigt för att ge kortsiktiga positiva effekter, men skapa långsiktiga problem som sträcker sig långt över mandatperioder. Därför har Riksbanken en särskild ställning att slå vakt om landets penningpolitik. Hade penningpolitiken varit styrd av t.ex. regeringen skulle en regering lätt kunna sänka räntan till 0,0% utan reell anledning och alla levde glada under fyra år till "festen" tog slut och en sur eftersmak tog vid till nästföljande mandatperiod.

Är Riksbanken då helt och hållet teknokratiskt? Nej, den demokratiska aspekten kommer in genom att Riksdagen utser Riksbanksfullmäktige. Riksbanksfullmäktige väljer i sin tur Direktionen för Riksbanken. Riksdagen kan dock inte gå in och styra beslut. Detta är en viktig princip för att Riksbanken ska kunna vara självständig och inte spela partipolitik. 

En sådan här viktig funktion ställer krav på tydliga regler kring hur arbetet i Riksbanken ska gå till. Riksbanken håller ett jätteviktigt instrument i sin hand, penningpolitiken. Som tur är har Riksbanken tydliga mandat.

Riksbankens mandat är två.

Se till att det finns och fungerar ett säkert och effektiv betalningssystem.

Upprätthålla ett fast penningvärde (definierat som inflation på och runt  2%). Detta för att säkerställa en hyfsad ekonomisk stabilitet för ingen ekonomi mår bra av för starka svängningar, från t.ex. deflation ena året till +10% inflation andra året.

Thats it!

Det är de två funktioner som Sveriges Riksbank har. Inget annat. Riksbanken har en särskild ställning, styrs inte direkt av folkvalda politiker, men är i gengäld också reglerad med väldigt speciella mandat på vad Riksbankens direktion får lägga sig i egentligen.

Man kan klaga på att Riksbanken  håller räntan för låg och därför (i förlängningen) trissas bostadspriser upp, men det är inte Riksbankens uppgift att reglera bostadspriser. Om vi ger dem det mandaten (vilket man iofs kan ge via en lagändring) vilka mer uppgifter ska vi lämna över? Beslut om skattesatser? Beslut om skolpolitik? Invandringspolitik? Försvarsbudgeten?

I Sverige låter vi många av de viktigaste besluten fattas av folkvalda politiker (det är ju därför vi har en demokrati), inte Riksbanksdirektioner. Det betyder att det är politiska beslut som kan användas för att reglera ovanstånde saker så som avdragsrätt för bolån, skolans läroplaner, invandringspolitik och försvarsförmåga.

Min uppfattning är att Riksbanken och direktionens ledamöter får ofta allt för mycket uppmärksamhet kring frågor de egentligen inte har (ska ha) mandat att styra. Media hjälper gärna till att skapa sådant fokus och politiker tvår gärna sina händer och pekar på Riksbanken.

Om man är oroad över en bostadsbubbla så är inte frågan vad Riksbanken ska göra åt det. Frågan är vad politikerna ska göra åt det. Alternativt får man väl inrätta ett teknokratiskt styrt bolåneinstitut som reglerar t.ex. bolåneräntor, avdragsrätt m.m. om man vill att någon "insitution" ska ha inflytande över det (och någon att skylla på).

Riksbanken syfte är att upprätthålla betalningssystemet och ett s.k. fast penningvärde.

1 kommentar:

  1. Antar att vi kommer att få se mer sådant här vansinne:

    http://cornucopia.cornubot.se/2014/07/147-000-sek-per-m2-for-lagenhet-i.html#comment-form

    I veckan som gick betalade någon 147 000:- per kvadratmeter för en lägenhet i Stockholms innerstad. Själv köpte jag bostadsrätt på Östermalm 1993, då låg priset på 11 500:- per kvadratmeter. Fast då var å andra sidan den rörliga räntan 11,9% i början. Jag tycker ärligt talat synd om dagens ungdomar som skall försöka skaffa en första bostad, de blir låneslavar livet ut.

    /Redaktörn

    SvaraRadera