onsdag 31 juli 2013

Rysslandsfonder

Det finns ca två dussin Rysslandsfonder som man kan välja på om man kikar igenom t.ex. Avanzas fondlistor. Förvaltningsavgiften spänner mellan 1,5 till 3%, samt eventuella tillägg för köp och prestation.




Det intressanta dock är att det finns en klar överrepresentation av vissa bolag i toppen av deras portföljer. Det är bolag så som Sberbank, Lukoil, Gazprom, Magnit och Surgutneftegas.

Oavsett vilken fond du väljer så kommer alltså en stor del av innehaven utgöras av samma bolag. 

Läser man en ganska nyligen genomförd intervju med en av förvaltarna till en av Rysslandsfonderna används ord så som: 

"Vi är aktiva förvaltare, med fokus på lokalkännedom och lokala nätverk."

"...tydlig inriktning på klassisk bottom-up, värdepappersval. Med tonvikt på värde. Vi förlitar oss på egna resurser med lång erfarenhet av den ryska marknaden, men vi har även ett välutvecklat kontaktnät i Ryssland bland de främsta analytikerna men även direkta bolagskontakter där vi känner personer sedan många år tillbaka."


Aha tänker man då. Här är en fond som verkligen lägger manken till att inte bara följa index utan ser till att satsa på "guldkornen" i Ryssland. 

Samtidigt, liksom i de andras, är de största innehaven i förvaltarens portfölj (över 1/3 av portföljen):

Sberbank
Surgutneftegas
Lukoil
Gazprom


Aha tänker man då. ALLA fondförvaltare är naturligtvis duktiga på att hitta "guldkornen" i Ryssland. Det är ju därför de har en klar överrepresentation i de bolagen. Det är ju därför man betalar mellan 1,5 och 3% i avgifter också. Eftersom de lägger ned så stora resurser på sin bottom-up research, på att utveckla sitt kontaktnät o.s.v. som det beskrivs i en intervjun.

Mjae. Tittar man på RTS, Moskvas börsindex så är de fem tyngstviktade bolagen, och som utgör över hälften av indexet:  

Gazprom
Sberbank
Lukoil
Magnit
Surgutneftegas 

Jag kan inte dra annan slutsats (oavsett vad man går ut i intervjuer och säger) än att i princip köper man de bolag som utgör Moskvabörsens index. Rysslands största bank och de största gas- och oljebolagen.

Den "aktiva" förvaltningen sedan bör ju gå till på så  sätt att man köper mer aktier i Moskvabörsens indextunga bolag när fondsparare sätter in pengar i fonden. Säljer när de tar ut pengar.

Det tog inte många minuter för mig att kolla upp vilka bolag som väger tyngst på Moskvabörsen. Även om man tar väldigt god tid på sig(dricker kaffe med ena handen, klickar på musen med andra) samt ska lägga köpordrar så kan det väl knappas ta mer än drygt en halvtimme.  

Vad gör man resten av dagen för att berättiga förvaltningskostnaden?


måndag 29 juli 2013

Bloggarnas brus

Det finns många som bloggar om aktier och investeringar. Bara i lilla Sverige finns det väl långt fler bloggar om detta ämne än vad som går att följa någorlunda regelbundet.

Den stora tjusningen, som läsare av andras bloggar, kan jag tycka är att se och följa hur de tänker kring sina investeringar. Man kanske själv också får tips på vad som kan vara värt att titta närmre på. Finansanalytiker och prognosmakare i media vet man ju att man inte kan lita på men en bloggare bör man ju kunna följa. Eller?

Kanske det. Inte för att det inte kan vara värt att följa hur andra tänker, eller att någon på något sätt medvetet skulle luras, men det finns psykologiska aspekter man bör vara vaksam på. Psykologiska aspekter som påverkar dig som läsare.

Kanske har du själv upplevt att det kan kännas lätt olustigt eller jobbigt att säga emot någon som du konverserar med. Kanske upplevs det svårt att säga emot ett förslag som någon närstående eller arbetskamrat ger.  Det har i alla fall jag. Anledningen är att samma delar av hjärnan aktiveras när du säger emot någon som när du befinner dig i fysisk fara. Du får en olustkänsla. Hjärnan är programmerad för att skicka sådana "varningar". Social fara t.ex. faran att bli exkluderad ur en grupp kan för stenåldersmänniskan (kanske den moderna med?) vara lika farlig som fysisk fara. I alla fall reagerar hjärnans varningssystem på liknande sätt på båda typerna av fara.

Ok, men det är väl inte så farligt? Det är ju bara att se till att anstränga sig lite mer och tänka bort "reptilhjärnans" varningssignaler nästa gång man vill vara kritisk. Ja kanske det, men bekymret är att hjärnan fungerar på liknande sätt i omvända situationer också.

Hjärnan belönar dig när du håller med andra. På samma sätt som en öm beröring gör att du känner dig bättre til mods så känns det bättre när du håller med andra, imiterar andra, följer andra. Det är hjärnans sätt att belöna dig för att du inkluderas i en grupp, stärker din position som gruppmedlem.

"Reptilhjärnan" skickar dig belöning för att ta efter och det gör att din mer kritisk tänkande del av hjärnan får det svårare att "kopplas in". Genom att se hur någon annan gör så höjer du tröskeln för vad som krävs för att ditt kritiska tänkande ska aktiveras. "Reptilhjärnan" är ju i full gång att belöna dig för att följa efter, tycka lika.

Så om du t.ex. läser om att Spartacus köpt Yara, Lundaluppen köpt Industrivärden, Defensiven köpt Svedbergs, Cornucopia köpt guld eller Scoris köpt någon kanadensisk gruvjunior, så omedvetet så sänker du "garden".

Du kan lätt låta dig förledas av bloggarnas brus.



Inte för att de vill dig något ont. Utan för att DIN EGEN hjärna lurar dig. Lurar dig till att tänka mindre kritiskt kring en investering än vad du skulle gjort om du inte sett någon annan tala positivt om den, köpa den.

Så det enda riktiga egentligen är att, om du läst om någon annan som varit positiv till en investering du är intresserad av, så se inte det som ett komplement eller bekräftelse utan fördubbla dina egna ansträngningar att hitta svagheterna i investeringen. För din egen hjärna har nämligen sett till att du börjar i underläge.

söndag 28 juli 2013

BNP, börsavkastning och Kazakstanfonden som inte ville lyfta

Tänkte nämna några ord kring en viss typ av fonder som riktar in sig på något land långt bort. Sådant är för många väldigt lockande och för fondförvaltare väldigt luckrativt.

För att kasta sten i glashus så ska jag använda ett specifikt exempel. En fond jag själv hade för några år sedan då den lanserades, en Kazakstanfond.


Kazakstan är ett land med stora fyndigheter av en mängd råvaror; olja, mineraler och metaller. Inte minst uran då man beräknas stå för 1/3 av världens uranproduktion. Dess vidsträckta stäpper har potentialen att leverera både väldiga skördar liksom vara grund för storskalig boskapsuppfödning. Därtill finns en industri för produktion av gruvutrustning, lantbruksmaskiner, militära produkter m.m. Man har starka statsfinanser och ett stort handelsöverskott. BNP tillväxten har också varit imponerande och under första decenniet under 2000-talet  var det ofta tvåsiffrigt årligen.

Det måste ju vara fantastiskt att investera i bolag som är noterade i ett land som detta? Eller?

Kruxet med att ha landsfokus i sitt val av fonder är att det finns ingen bevisad korrelation mellan t.ex. landets BNP-tillväxt och att bolag noterade i det landet ska växa (samt se sina värderingar växa) på samma sätt. Ökad BNP kan lika gärna komma sig av att utländska bolag (Atlas Copco, H&M m.fl.?) etablerar sig och säljer sina produkter där. De är INTE noterade där. Ökad BNP kan också komma sig ifrån tillväxt från icke-noterade bolag, eller helt enkelt att en stor "grå" sektor införlivas i den officiella statistiken och i ekonomin.


Hur BNPn utvecklas säger m.a.o. väldigt lite om hur de börsnoterade bolagen i det landet kommer att utvecklas. Man kan också vända på resonemanget och se det orimliga i att börsens avkastning har med BNP att göra. Av Sverigefonder att döma i år så måste det ju i så fall råda världens superkonjunktur i Sverige just nu... Gör t.ex en jämförelse hur olika Sverigefonder gått i förhållande till olika Kinafonder de senaste 3 åren. Vid en sådan jämförelse kan man ju tro att det är svenska ekonomin som expanderar inte Kinas.

Tillbaka till Kazakstanfonden. Hur har utvecklingen varit för denna fond som tar 2% i förvaltningsavgift årligen då?

Tja betyget blir väl inte det högsta.

Den som investerade 100.000 kr i november 2010 i fonden har idag bara kvar 70.570 kr.


Dock är antagligen inte fondförvaltarna allt för bekymrade över det då de under samma tidsperiod tjänat 6.120 kr på den exempelsumman. Oavsett hur det gått. Hade det trots allt gått bra hade de dessutom tagit 20% av "överavkastningen" över sitt jämförelseindex.

Men det är klart att de måste ta mycket betalt för det är ju så höga transaktionskostnader i ett land som Kazakstan och det gäller ju att som fondförvaltare vara aktiv på köp och sälj-sidan. Eller?

Tar vi en titt på vilka de fyra största innehaven (ca 1/3 av portföljvärdet) var vid fondens start så dyker följande bolag upp:

Bank Halyk
Kazakhmys
Zhaik Munai
Kaz Munai Gas

Två år senare så utgjordes de fyra största innehaven (ca 1/3 av portföljvärdet) av:

Bank Halyk
Kazakhmys
Zhaik Munai
Kaz Munai Gas

...


lördag 27 juli 2013

Fortum H1 2013


Vinsten för H1 2013 landade på 0,80 euro/aktie (0,77) eller omräknat som 12 månaders rullande 1,62 euro/aktie.

I VD ordet flaggades för ett litet nytt projekt i Indien.

"We also aim to gain experience in different solar technologies and in operating in the Indian power market. This ambition progressed with the acquisition of a 5-MW photo-voltaic solar power plant in Rajasthan, India."

Appropå projekt så är ju Fortums Rysslandssatsning något som ofta lyfts upp till debatt. Antingen ser man faror med den eller möjligheter.

I relation till hela Fortum så står dock Ryssland-segmentet hittills för enbart ca 5-6% av rörelseresultatet. Den stora frågan är väl egentligen om de stora investeringar där kommer addera värde eller visa sig vara värdeförstörande. Vi får se.

Satsningen har varit tämligen stor och därtill lånefinansierad. Lånefinansiering adderar som bekant lräntekostnader och det gäller ju då att man genererar åtminstone en vinst som täcker dem för att gå plus minus noll på ssita raden. Ett dilemma är att drygt 1/3 av intjäningen för den ryska verksamheten kommer från subventioner från ryska staten. Ryska staten vill nämligen locka till investeringar så man får subventioner i relation till installerad kapacitet. Hur länge dessa subventioner består återstår att se. Som alla förstår så kan det bli bekymmersamt om man lånat massa pengar till något som sedan kanske inte blir så lönsamt som planerat...

Fortums ryska äventyr utspelar sig främst i de administrativa områdena, oblasterna, Tyumen och Chelyabinsk (rödmarkerade på kartan nedan). Det är där OAO Fortum (tidigare TGC-10) har sin kraftproduktion



Vill man läsa mer om ryska elmarknaden och de ryska elmarknadsreformerna så kan jag rekommendera Aktiefokus.se lysande och djupgående inlägg: Fortum i Ryssland - Historik och den ryska elmarknadsreformen

Man kan undra varför Fortum satsar i "Långtbortistan". Kenny går igenom det tämligen väl i inlägget som länkas ovan, men kortfattat så hade Fortum antagligen föredragit att köpa upp TGC-1 som sträcker sig över St Petersburg, Karelen och Kola halvön, men tydligen gick inte det vägen (den konspiratoriskt lagde kanske befarar Rysk banditkapitalism).  Istället tog ryska mastodontbolaget Gazprom över den kakan fast än idag så har Fortum kvar ca 26% ägarandel av TGC-1.

Gazprom förresten är det dominerande gasbolaget i Ryssland. Ryssland som land har ca 1/3 av världens bevisade gasreserver. Det mesta står under Gazproms kontroll, liksom alla pipelines. Därutöver har de monopol på gasexporten från Ryssland. Ja ett bolag  som har en minst sagt dominerande ställning på sin hemmamarknad (detsamma kan antagligen sägas på Europas p.g.a. deras stora gasexport dit). Gazprom kanske förtjänar ett eget inlägg längre fram. Just nu är det nästan att de kvalar in som en s.k. Magic Sixes.

En uppdaterad utdelningspolicy inkluderades också i rapporten. Mellan 50-80% av resultatet (exklusive engångseffekter) beräknas delas ut över tid. Baserat på Vinst TTM så är det spannet alltså 0,81-1,30 euro/aktie. Nuvarande kassa motsvarar ca 1,58 euro/aktie.

Jag förväntar mig med andra ord att utdelningsnivån på 1 euro/aktie bör kunna hållas. Samtidigt håller jag tummarna för att Putin inte nationaliserar utlandsägd kraftproduktion i Ryssland... Jag misstänker starkt att lånen som Fortum tagit på sig i och med Rysslandssatsningen inte kan dras bort lika enkelt.

Fortums nuvarande kurs är ca 14,80 euro. Det motsvarar därmed en PE TTM på 9,1 och en direktavkastning på 6,8%.

Vad är din syn på Fortum och dess satsning i Ryssland?

torsdag 25 juli 2013

Fungerar Magic Sixes?

Magic Sixes är ett begrepp som myntades under 70-talet. Ett sätt att leta efter undervärderade bolag.

Kriterierna är att bolaget ska handlas under PE 6 (ej negativt), under PB 0,6 och med en direktavkastning över 6%. Som alla förstår, inte alltid helt lätt att hitta.

Själv har jag, efter att ha börjat titta efter dem, enbart hittat två tidigare. Det ena i höstas, ett norskt rederi vid namn Wilh. Wilhelmsen. Det andra strax före årsskiftet, en svensk underleverantör till fordonsindustrin  FinnvedenBulten.

Nu sägs det ju att man ska akta sig för att leta efter "magiska formler". Framgång i aktiesparande sägs ju inte sitta i användandet av rätt matematiska formel utan i karaktären. Att kunna vara långsiktig i sitt innehav liksom tålmodig i inväntandet av rätt tillfälle, men jag kan ju ändå inte hålla mig ifrån att följa upp sådant här...

Så inom den tidsryms det handlar om. Hur har det gått?

Bra hittills faktiskt.Båda bolagen har presterat bättre än Avanza Zero. Nedan hur de avkastat till dags datum om man förutsätter att man nu säljer av innehaven. Skatteeffekter ej medräknade.

Avkastningen från Wilh. Wilhelmsen, inkl utdelning, motsvarar +31,6% i nuläget. Ett köp i Avanza Zero skulle avkastat +24,2%

Avkastningen från FinnvedenBulten, inkl utdelning, motsvarar +34,8% i nuläget. Ett köp i Avanza Zero skulle avkastat +16,7%.


Nu är ju detta enbart stickprov (av naturliga skäl svårt att få stora antal att jämföra med) samt en kortare tidsperiod (kanske är Magic Sixes också tänkt att bara hålla kortare perioder?), men ändock kul att se och följa något i praktiken och få egna erfarenheter ifrån det.

Och nej NATURLIGTVIS köpte jag inte FinnvedenBulten som bevisligen (hittills) haft bäst utveckling av de två till portföljen när det begav sig. Jag valde bara trycka på köpknappen på en, Wilh. Wilhelmsen.

Jag ska fortsätta följa dem och vet ni om någon mer s.k. Magic Sixes så tjoa gärna till!


Rysk banditkapitalism

Det finns en mängd nordiska bolag som verkar i Ryssland och f.d. Sovjetrepubliker och kan vara intressanta för en investare; Fortum, TeliaSonera, Nokian m.fl.

Dock så när man tittar på t.ex. Ryssland så behäftas det med risker. Bland annat anses korruption vara ett svårt problem. Ett bolag kan fort hamna i onåd. Licenser kan förloras, elleveranser kan avbrytas, suspekta skattemål kan driva ett bolag till ruinens brant.

Sett i en jämförelse med andra länder med "marknadsekonomi" så sticker Ryssland och andra f.d. Sovjetrepubliker ut.


De röda nyanserna identifierar länder som beräknas ha mest problem med korruption i dagsläget. Det är en kartbild över "Corruption Perceptions Index 2012".

Var kommer detta "marknadsklimat" ifrån? Svaret kan antagligen skönjas i historien.

Den sovjetiska ekonomin närmade sig bristningsgränsen och Berlinmuren föll 1989. Sovjetunionen självt delades upp 1991. Marknadsekonomi introducerades brådskande takt i bl.a. Ryssland. Enligt vissa allt för brådskande.

I detta finansiella och politiska kaos skapade sig vissa enorma förmögenheter. Andra förlorade på det. Exempelvis så sägs 2% av ryssarna ha befunnit sig under fattigdomsgränsen i början av 90-talet. Mot slutet av 90-talet, efter några år av privatiseringsreformer, beräknades 50% befinna sig under fattigdomsgränsen. Många blev med andra ord fattigare. Några blev otroligt mycket rikare.

Låter förfärande men man får betänka att alternativet till brådskande reformer befarades vara inbördeskrig. Kommunistpartiet förbjuds officiellt visserligen inledningsvis men rädslan för en militär stödd come-back fanns där hela tiden. Hur pass reell den faran var är naturligtvis svår att kvantifiera

Det går dock inte förneka att Ryssland har haft sin beskärda del av inbördeskrig genom historien. Antagligen är den historiken en förklaring till varför det fortfarande är väldigt viktigt att den som innehar makten i Ryssland ska projiceras vara väldigt stark. En garant för stabilitet. Ofta har inbördeskrigen också medfört utländsk inblandning. Det kan i sin tur ses som en förklaring till varför man utifrån kan uppleva Ryssland som smått paranoid mot omvärlden ibland.

Det brådskade hur som helst i början av 90-talet med privatiseringarna för att slå sönder möjligheterna och maktbasen för kommunistpartiet. Ett förödande inbördeskrig ville man med alla medel förhindra.

Man brukar kalla marknadsekonomins införande i Ryssland för "Världens största privatisering". Den skulle genomföras som en slags chockterapi med massprivatiseringar av statliga företag och där marknadskrafterna snabbt, var det tänkt, skulle få stabilisera läget.

Ett privatiseringssätt sätt var att låta företagsledare och anställda bli delägare i de företag de verkade i. De anställda saknade dock i regel förståelse för vad det var de fick i och med ett sådant andelsbevis vilket resulterade i att de högre cheferna "köpte" upp andelarna av de anställda. Helt sonika kunde "köpesumman" utgöras av att man av chefen lovades få behålla jobbet ett tag till... Ett erbjudande svårt att tacka nej till i en tid då massiva personaluppsägningar var en ny realitet.



Ett annat sätt att göra pengar i det kaos som rådde då marknaden skulle "stabiliseras" var att som en hög chef i ett statligt bolag skapa ett eget, privatägt, bolag. Produkter kunde säljas till detta bolag till ett pris som ansågs "lämpligt". Sedan kunde det egenägda bolaget sälja det vidare utomlands till världsmarknadspris. Det kunde bli rätt saftiga arbitragevinster på det sättet. Att någon "uppifrån" bestämde för hur mycket och till vem produkten skulle säljas var inget konstigt. Tvärtom så var det ju så affärer gjorts hela tiden i den tidigare planekonomin.

När man lite senare kom fram till att staten ändock skulle försöka få något betalt för "sina" tillgångar infördes auktionsförfarande. I teorin skulle då högsta budgivare få fabriken, oljefältet, raffinaderiet eller vad det nu rörde sig om. Problemet var bara att inte allt för sällan så fanns det endast en budgivare efter som andra funnit det "lämpligt att avstå" från bud. Det kunde också vara så att auktionen hölls på en militärbas. Då man var tvungen att vara där personlig kunde bara den som givits rätt passersedel få passage och inträde till basen och auktionen. En annan "lösning" var att se till att auktionsförrättaren diskvalificerade andra bud p.g.a. av någon formalitet eller helt enkelt diskvalificera de högre buden då de inte bedömdes vara kreditvänliga. Ja det mesta kunde lösas till ens fördel om man hade de rätta kontakterna, eller rättare sagt betalade rätt kontakter.

När finansmarknaden släpptes fri så blev det också näst intill fritt fram att skapa banker. Mängder av banker startades upp. I den liberala marknadsteorins namn så lånade Centralbanken gärna ut pengar till de nya bankerna till låg ränta. Det är ju ett "beprövat" sätt att få igång ekonomin på. Kruxet var bara att inflationen var mångdubbelt högre än räntan. Dessutom försvagades rubeln och de som lånade pengar för att växla till sig dollar gjorde vinst flera gånger om. Dels på den försvagade rubeln dels på att inflationen långt översteg den ränta man betalade till Centralbanken. Kunde man sedan ta lån från Centralbanken för att köpa ett av statens bolag. Ja då fick man ju i realiteten betalt för att med lånade medel köpa ett företag/tillgång.



Mot slutet av 90-talet beräknades 85% av alla ryska banker ha kopplingar till den kriminella sektorn. Många banker hade t.ex. endast en endaste kund.

Ovanstående situation ledde naturligtvis fram till att kriminella organisationer växte sig allt starkare.Inte särskilt konstigt då rättsväsendet och polisväsendet i Ryssland egentligen aldrig haft någon chans att utveckla någon egen självständighet utan alltid fungerat som olika maktgrupperingars långa arm för att behålla kontrollen. Oavsett om det gällt under Tsarens, Generalsekreterarens eller Presidentens ledning.

Det sägs att plats i ryska Duman t.o.m. kunde köpas. Något som tydligen flitigt nyttjades då en plats där gav immunitet mot åtal. Var gick gränsen mellan politik, organiserad brottslighet och affärsverksamhet? Banditkapitalism är ett ord som brukar nyttjas om marknadssituationen under den här perioden.


Nu är det i och för sig inte 90-tal längre vilket inlägget ovan främst beskriver. Situationen är inte riktigt densamma i Ryssland som nu passerat vågen av snabbprivatiseringar och det kaos som blev följden och istället (utåt sett i alla fall) gått mot en mer fungerande ekonomi, men det är bevisligen (enligt t.ex. Corruption Perception Index eller IKEA, Rysk mardröm drabbade IKEA) fortfarande inte problemfritt med affärer i österled. Sett utifrån det här historiska perspektivet så är det kanske heller inte så konstigt...

Utifrån den här historiken kan man också från investerings synvinkel fråga sig om bolag med verksamhet i Ryssland och de f.d. Sovjetrepublikerna bör behäftas med riskpremie? Eller är tiderna förändrade nu och farhågorna överdrivna?




onsdag 24 juli 2013

Yara, Kina och SIAF

Yaras rapport för första halvåret för 2013 kom förra veckan.

Man redovisade ökad försäljning men minskade vinster. Nyckeltalsmässigt så redovisade man en vinst på 14,72 nok/aktie (20,35). Vinsten som 12 månaders rullande hamnar dämred på 31,86 nok/aktie. Den finansiella ställningen är fortsatt stark med en låg andel skulder. Det egna kapitalet motsvarar 190,48 nok/aktie. Kassan 35,37 nok/aktie.

Allt detta motsvarar med nuvarande kurs på ca 263 nok en PE TTM på 8,3 och en direktavkastning på 4,9%.

Lämnar vi då nyckeltalen därhän och tittar på andra aspekter så rapporterar Yara att priset på livsmedel fortfarande håller sig uppe på förhållandevis goda (Sett från jordbrukarens perspektiv) nivåer.



Detta är goda nyheter för konstgödseltillverkare så som Yara. Höga livsmedelspriser leder till större efterfrågan på konstgödsel.

Ändå har vinsten sjunkit. Hur kommer detta sig? Har den för kväveindustrin viktiga input varan gas blivit dyrare? Nej. Däremot har Kina släppt på sina exportrestriktioner vilket lett till ett prisfall på ca -30% på urea.

Låt mig göra ännu en avstickare som har att göra med kväveindustrin (se t.ex. förra inlägget om gasens geopolitiska konsekvenser: Syrien och den dödliga gasen)

Kina har ca 10% av världens jordbruksbara mark men ca 20% av befolkningen. Historiskt sett har man stundtals fått se svältkatastrofer utspela sig i Kina. Något som man naturligtvis vill undvika.

De absolut viktigaste grödorna i Kina är ris och vete. Båda två  (samt majs som är USAs stora stapelvara) är väldigt kvävekrävande vilket i och för sig också gör att om man skjuter till kväve så får man mycket större skördar. Detta utnyttjas naturligtvis i hög grad i Kina för att se till att det finns mat (inhemsk producerad) på var mans bord. Man har även minimipriser som en jordbrukare kan få vilket också gynnar att jordbrukare vill öka sin produktion maximalt, därav skjuter jordbrukaren gärna till rikligt med kvävebaserad gödsel.


För att se till att det finns gott om kvävebaserad gödsel och säkra sin inhemska matproduktion så har Kina länge haft policyn med exportrestriktioner för dylikt. Höga exporttullar har gjort att det stannar inom landet och på så sätt kan höja landets matproduktion. Dock händer det att man står med osålda lager och överkapacitet (tänk liknande stålets situation idag som vissa menar på att Kina dumpar på världsmarknaden). Det är det som hänt nu i Kina. Man har sänkt exporttullarna för urea och väntas i stort sett ta bort dem temporärt de närmaste månaderna. Vilket följaktligen lett till prisfall på världsmarknaden.

Medaljens baksida, som uttrycket lyder, är övergödning och en för hög vattenförbrukning för att hålla på lång sikt. Redan idag står jordbruket i Kina för 2/3 av all vattenanvändning och man har borrat rikligt efter grundvatten. I norra Kina börjar denna möjlighet nu ta slut. Många ytvattendrag är övergödda av algblommning då den rikliga (alltför rikliga) användningen av kvävegödsel hamnar i sjöar och vattendrag.



En del experter föreslår att Kina istället ska importera mer livsmedel istället för att satsa på självförsörjning. Detta skulle enligt vissa leda till ett mer hållbart jordbruk i Kina. Jag har svårt att se att nuvarande regim skulle vilja välja det alternativet, men en mer långsiktigt uthållig användning av konstgödsling behöver troligen snarast införas. Jag har dock full förståelse för att man som jordbrukare, om man dels har erfarenheter av svält dels numera får bra betalt för sina skördar, vill maximera vad jorden kan ge. Hålls kostnaden för konstgödsel också generellt nere  så ja då är det så klart som upplagt för överanvändning.

Ja det finns mer att skriva om matproduktion i världens folkrikaste land Kina. Sektorn har tydligen lockat många svenskar att satsa pengar där. Se till exempel Sino Agro Food ett bolag jag efter en förfrågan tittade lite snabbt på men snabbt tackade nej tack till. Svårtolkad balansräkning och ett icke existerande kassaflöde gjorde inte saken svår.

Yara är heller inte en "walk in the park". Inget inom jordbruk är det. Som jag påtalat förut så är framtiden alltid osäker. Det finns en mängd faktorer som är svåra att förutspå. Jag väljer dock alla dagar i veckan hellre ett bolag som uppvisar ett positivt kassaflöde, ger relativt goda utdelningar och har en stark balansräkning med kassa och reala tillgångar än ett bolag som betalar sina räkningar genom att trycka upp nya aktier, tillgångarna består av landrättigheter och redovisade vinster består av fordringar.

Jag tror att den s.k. 12 månaders rullande vinsten kan fortsätta sjunka för Yaras del men jag anser inte att aktien på något sätt är dyr idag trots det. Mycket av vårens utdelningar gick till att öka min position i Yara.

För den som är intresserad av andra noterade aktörer så finns bl.a. även:

CF Industries PE TTM 6,1 Direktavkastning 0,9%
Mosaic PE TTM 12,1 Direktavkastning 1,9%
Potash PE TTM 15,6 Direktavkastning 3,7%
Agrium PE TTM 9,3 Direktavkastning 2,2%

tisdag 23 juli 2013

Syrien och den dödliga gasen


Jag ska ge min syn på  norskaYaras senaste rapport något senare, men ville i detta inlägget först bara göra en avstickare gällande en region som är viktig för gasmarknaden eftersom det exemplifierar hur komplext det hela egentligen är. Att försöka förutsäga framtiden för bolag görs inte lätt.Speciellt inte i råvaruberoende bolag. Det är för mycket oförutsägbara händelser som kan spela in.

Tillgången till billig gas är en grundpelare i mycket. Tillverkning av konstgödsel är en av tillämpningsområdena. Billig gas hittas på "vår del" av jordklotet, förutom i Ryssland,  i Nordafrika och Mellersta östern. Därav har Yara placerat en del av sina faciliteter i områden som i Libyen och Qatar. Yara drabbades också p.g.a. detta av oroligheterna i Libyen och än idag så har man inte återfått 100% kapacitet där.

Nu är det dock Syrien inlägget kommer handla om. Förutom att Syrien självt misstänkts sitta på gasreserver inom landet och vid kusterna så är det kanske snart regionens viktigaste transitland.



Anledningen står i de gasrika områdena söder och öster om Syrien. I regionen finns det också (tyvärr) starka krafter som står emot varandra.

På ena sidan har vi väststödda länder så som t.ex. Saudi Arabien, Qatar och Förenade Arab Emiraterna. Dominerade av sunni-inriktade regimer.

På andra sidan har vi shia-inriktade regimer så som Iran, Irak och Assad-regimen i Syrien. Iran och Syrien har sedan länge varit gamla allierade men haft ett fientligt Irak i mellan sig. Saddam Husseins Irak. Nu när "demokratin" gjort sitt intåg i Irak så har shiiterna som är i majoritet i landet kommit i maktställning där. Visserligen fortgår konflikten mellan sunni och shia i Irak fortfarande, men nu har ändock möjligheten kommit att bygga pipeline från Irans och Iraks gasfält till syriska kusten. Eventuellt Tartus, Syriens näst största hamnstad, som också av en händelse har en rysk flottbas.



Redan som det är nu så dominerar Ryssland gasleveranser till Europa. Att även kontrollera gasleveranser från Mellersta östern är naturligtvis svårt att tacka nej till. Från Iran och Iraks perspektiv så slipper man ju med en syrisk pipeline skicka gasen via det i huvudsak USA kontrollerade Hormuz-sundet. 

Från de väststödda ländernas perspektiv och västländerna själva så är en vänligt sinnad regim i Syrien också av största vikt. Det handlar ju inte bara om att förhindra ökat ryskt inflytande över gasleveranser. Planer finns också på att bygga en pipeline genom det västvänliga Jordan och ett framtida västvänligt Syrien från de stora gasfälten i bl.a. Saudiarabien. Även Turkiet är intresserad av en sådan lösning då de nu är i mångt och mycket hänvisade till iranska gasleveranser. Ett land de inte alltid kommer väl överens med. Israel tycks också sitta på gasfyndigheter och vad vore inte bättre än att i framtiden kunna skicka det via en billig landbygd pipeline genom Syrien och Turkiet mot Europa.

Vinnaren i denna konflikt (om det kommer finnas någon) kommer få kontrollera gasleveranser till Europa.

Det är därför konflikten kommer vara svårlöst. Jag har svårt att se att någon part skulle backa. "Kampen" förs ju heller inte egentligen av "egna styrkor" på någon sida utan det är ju i huvudsak det syriska folket som får stå för förlusterna. Förluster som räknas i tusentals dödade!

En annan klurighet är också att på samma sätt som Hezbollah kan anses vara på ytterkanten av shia islam så står Al-Qaeda grupper för en extrem tolkning av sunni islam. Genom att stödja "sunni sidan" i Syrien riskerar Väst att stödja beväpningen av Al-Qaeda grupper. Det är en svår balansgång. Det är heller därför inte så konstigt att vissa västeuropeiska länder är varmast förespråkare för att skicka vapen till rebellerna medan USA är lite mer avvaktande. Västeuropa har mest att vinna i och med gasen medan USA antagligen står inför en större risk att drabbas av  ett tyngre beväpnat Al-Qaeda.

Jag befarar att konflikten kan bli mycket utdragen. Gasen kommer tyvärr antagligen döda många, många fler syrier. Utåt sett sker den med religösa förtecken eller i demokratiska, men bakom retoriken finns gasen. Den dödliga gasen...

måndag 22 juli 2013

Midvintermörker

I går kväll vände jag sista bladet i boken Midvintermörker.





Visserligen inte en aktierelaterad bok, men författaren är Lars Wilderäng som också driver bloggen Cornucopia?. En blogg vars inlägg jag stundtals läser.

Jag ska inte gå in så mycket på handlingen då jag förmodar den intresserade helst vill läsa om detta själv, men grundhistorien är i alla fall en överraskningsattack mot Sverige. Man får följa ett flertal rollfigurer och det är mycket action boken igenom inklusive detaljerade beskrivningar av både vapenslag, manövrar som terrängförhållanden. Jag förstår att Lars gjort en grundlig research inför boken. Det är med stor behållning jag läser om händelseutvecklingen. Speciellt som delar av boken utspelar sig i områden som jag är väl bekant med. Det adderar till både spänningen som realismen. Kort och gott en bok jag kan rekommendera för den spänningslystne.

För att föra in inlägget på något aktierelaterat så kan jag även göra en notis om att värderingarna på de amerikanska försvarsjättarna har klättrat. Ett index som man kan följa som speglar försvarsindustrin är Spade Index som på tämligen kort tid nu stigit ca 20%.

En snabbtitt på de stora Boeing, Lockheed Martin, Raytheon, General Dynamics och Northrop bekräftar den bilden. Värderingarna har förändrats till högre multiplar. Ett bolag som t.ex. General Dynamics har gått, från senaste analystillfället, 69,60 usd till 84,40 usd (+ ca 21%).

Jag kan inte finna något i bolagens resultat eller rapporter som skulle motivera detta. Min förmodan är att "Mr Market" antingen ansett att man tidigare överreagerat eller så ser man ljusare på framtiden med tanke på de stora övningar som hållits i Ryssland, upprustning i Asien m.m. Eller så finns det helt enkelt ingen logisk förklaring alls...

Som jag tidigare påtalat så har försvarsindustrin historiskt handlats till vinstmultiplar mellan 10 och 20. Beroende på hur framtidsutsikterna bedömts vara. Nu har de några år varit runt 10. Kanske börjar detta nu ändras.

Det jag pratar om är alltså multipelexpansion. Inte hur bolagen defacto utvecklas. Det kan som så många vet vara milsvidd skillnad.

Jag tog också nyligen en titt på Saab Groups senaste halvårsrapport. Det som kanske stack mest ut är den stora orderingången. I stort sett helt och håller relaterat till att man bokfört order på utveckling av den nya versionen av Gripen.

Jag kan förstå de kostnadsfördelar och kvaliteer en del av Saabs produkter har t.e.x. Jas 39 Gripen i jämförelse med konkurrerande produkter, men som bolag sett är jag inte lika imponerad i relation till nuvarande värdering.  Man har ett relativt stort beroende av just Sverige och svenska skattepengar. Drygt en tredjedel av försäljningen hänger på det. Nu verkar i.o.f.s. Wallenberg ha de kontakter som krävs för att  svenska politiker ska bitvis fortsätta beställa försvarsmateriell från Saab Group, men det är ändå ett ganska starkt beroende som riskerar att slå fel. På samma sätt är beroendet av politiskt stöd stort när det gäller utlandsförsäljningar.

Kommer ett midvintermörker sänka sig över Saab Group framöver eller är det tvärtemot en ljusare framtid som går bolaget till mötes? Vi får se.

Kursen just nu för Saab B är i alla fall ca 124 kr.


fredag 19 juli 2013

En kall Coca Cola tack!

Både dryckesjätten Coca Cola som kylgrossisten G&L Beijer har avlämnat halvårsrapporter tidigare i veckan.



Tyvärr, får man väl som aktieägare säga, har orden i rubriken sagts något för sällan under årets första sex månader. Båda bolagen rapporterar att kallt väder under första halvåret skadat försäljningen. Både Nordamerika, Europa som Indien har haft kallare och våtare väder än vanligt tydligen. Väderförhållanden som enligt Coca Cola gör att dryckesförsäljningen går sämre..

Även G&L Beijer nämner kallare väder som en av orsakerna till lägre omsättningssiffror. Sedan påtalar även bolaget valutaeffekter. Kronan har stärkts. För G&L Beijer så varierar också resultatet med ca 1 kr/aktie beroende på om man inkluderar eller exkluderar engångseffekter. Man har bl.a. bytt VD vilket kostar en del. Ny VD och koncernchef är Per Bertland. Per har funnits med i bolaget sedan 1990 och får väl sägas vara ett beprövat kort.

För sakens skull, låt oss använda exklusive engångsposter.

G&L Beijers vinst blev då 2,42 kr/aktie( 4,42) eller räknat som 12 månaders rullande 5,66 kr/aktie.
Coca Colas vinst var 0,98 usd/aktie (1,05) eller räknat som 12 månaders rullande 1,90 usd/aktie.

I nuläget är värderingarna därmed som följande.

G&L Beijer kurs 106,50 kr PE TTM 18,8. Direktavkastning 4,5%
Coca Cola kurs 41,10 usd PE TTM 21,6. Direktavkastning 2,7%

TeliaSoneras halvårsrapport och IT-support i Uzbekistan

TeliaSonera rapporterade i onsdags. Vinsten för första halvåret landade på 1,88 kr/aktie (2,07). Räknat på 12 månaders rullande så landar vinsten därmed på 4,40 kr/aktie.

Helt ok balansräkning. Soliditet på ca 41%. Kassan motsvarar just nu något över  4 kr/aktie. Omsättningen hade sjunkit något. På årsbasis handlar det om ca 23 kr/aktie i omsättning. Historiskt sett har ju TeliaSonera brukat handlas för P/S 2. Nuvarande kurs ligger drygt i linje med det.

Omsättningen verkar ha sjunkit något främst i Norden. Spanien däremot har den ökat med 1/5 tack vare stark datatillväxt. Verkar som spanjorerna surfar mer nu...

Man skriver i rapporten om fortsatt fiberutbyggnad samt att man nu är nr 2 på den svenska TV-marknaden. Antalet tv-kunder passerade 600.000.

Tillväxten i Euroasien fortsätter. Även där främst driven av en högre datatillväxt.Smartphone penetrationen beräknas till ca 13% i Euroasien så det finns utrymme för ännu mer tillväxt där. Själv har jag heller ingen smartphone så finns ju i.o.f.s. lite utrymme kvar här också...

Uzbekistan är ju ett kapitel för sig p.g.a. mutanklagelserna där. Hur det än ligger till så har TeliaSonera fördubblat omsättningen där detta halvåret. Kunderna har strömmat till tack vare att en konkurrent försvann från marknaden. Det är också ett kapitel för sig. MTS uzbekiska dotterbolag Ozdunrobita  var Uzbekistans största mobiloperatör tills alldeles nyligen. De tvingades tydligen i konkurrs och ut ur marknaden. Inte av marknaden i sig utan, som ryktet säger, genom att de drevs ut genom fingerade skattemål.  Liknande processer bedrivs väl mot regimkritiker i Ryssland så vitt jag förstått.

Det har förekommit kritik mot Uzbekistans telekommarknad för att rätt som det är så kan switchar dö och basstationerna förloras. Systemet kommer igång igen då ett belopp doneras till någon väl vald välgörenhetsorganisation. Tänk vilken vänlig IT-support som inte ber om något för sig självt utan enbart vill se pengar gå till välgörenhet...

För att återgå till spekulationerna kring Ozdunrobita. En källa menar på att: "There are suspicions that authorities brought the tax-evasion charges and forced O'zdunrobita to suspend operations – in turn, forcing its 9 million subscribers to switch to other operators – with a specific aim. Shortly after, for a one-time $5 million fee, Swedish investigative journalists believe, TeliaSonera purchased many of MTS's customers."

Lite mer om det går även att läsa här: TeliaSonera ties with Karimova 

Vad som är fakta och spekulationer vet jag inte, men tydligen återstår det en del vad det gäller arbete mot korruption. Eller i alla fall synen på hur affärer ska bedrivas inom telekomsektorn. Det är ju en av dilemmena med verksamheter som el, telekom m.fl.. All reglerad verksamhet löper risk för stor politisk inblandning på gott och ont.

TeliaSoneras kurs just nu ca 46 kr. Vilket motsvarat en PE TTM 10,5 och en direktavkastning på 6,2%. Jag har ingen anledning att misstänka att utdelningen kommer sänkas för 2013. Ja åtminstone inte så länge man inte råkar ut för en skattetvist i Uzbekistan...

onsdag 17 juli 2013

Stockholm

Det här blir inget aktierelaterat inlägg utan sommarrelaterat med blandade reflektioner.

Det var många år sedan jag senast var i Stockholm. Nu nyligen var det dock dags igen för en tur med familjen för att uppleva vår kära huvudstad.

Jag upplever Stockholm som en jättevacker stad. I alla fall de delar jag/vi besökte. Skansen,Strandvägen, Gamla stan, Kungsängen m.fl.Vattnet gör naturligtvis sitt till och de många fantastiska besöksmål som finns.



För en landsortsbo som en själv så är det upplevelser i varje gathörn. Allt från vaktavlösning på kungliga slottet till väskryckare vid Åhlens huset. Det händer helt enkelt saker hela tiden i sommarvärmen.

Museum och evangemang finns det också gott om. Som en f.d. myntsamlare så var naturligtvis ett besök på Myntkabinettet ett måste. Liksom Kungliga slottet. Naturhistoriska inklusive Cosmonova är naturligtvis också givna besöksmål liksom några till i det stora utbud som finns.

Skansen var visserligen lite av en besvikelse, men vi kanske inte var rätt målgrupp. Eller så var förväntningarna för högt ställda. Fint överlag var det i alla fall.

Människor var generellt sett också hjälpsamma och trevliga och trafiken var inte alls så "hetsig" som jag hade trott. Nej då var det nog värre i t.ex. Malmö som vi också var i för inte allt för länge sedan.

Parkering däremot var ju ett företag i sig. Inte själva bilparkerandet, men att finna någon lämplig. Ringde upp en bekant som bor och arbetar i Stockholm och frågade var stockholmare brukade parkera men tydligen gör man inte det utan väljer att åka kommunalt istället. Lite av en kulturkrock eftersom där vi själva bor så finns det knappt något som går att åka kommunalt samt så ska man någonstans så är det bara att parkera där. Efter någon dag så släppte dock den första förvirringen och det började bli lättare att hitta.

Diskuterade också boende och bostadspriser. Roade mig med att på kvällen kolla igenom annonser. Det verkar svårt att hitta ett vettigt boende i Stockholm och om man gör det så är det rent ut sagt svindyrt! Det sträckte sig från att hyra en 5 rums villa för 30.000 kr/månaden till hyra en bäddsoffa i en 1:a (d.v.s bli inneboende hos någon) för 3.000 kr/månaden. För en annan är det ofattbara summor sett till relation till vad man får i boende. Varför är det så dyrt?

Min förmodan är att det bör hänga ihop med att så många vill bo i Stockholm. Jag antar att man vill bo i Stockholm för att man får jobb där (liksom fallet med den bekante). Följdfrågan blir då finns det fler jobb i Stockholm än i resten av landet? Ja tydligen. I alla fall om man tar en snabbtitt på arbetsförmedlingens Platsbanken. Tydligen finns drygt 1/3 av alla jobb som annonseras på Platsbanken i Stockholms län. Detta i relation till att "bara" 1/4 av alla i Sverige bor i Stockholms län. Det finns tydligen mer jobb per capita i Stockholm. Kanske är detta en del av förklaringen. Kanske finns det någon annan?

Det var hur som helst ett trevligt besök. Stockholm innerstad är en del av Sverige jag gärna gör ett återbesök till. Nu är vi hemma igen och efter att ha gjort lite trädgårdsarbete under förmiddagen så är det väl snart dags att läsa tidningen i hängmattan. Brevbäraren borde passera om en stund.

Några andra som nyss passerade var ett par på cykel. De hade sådana där cyklar som går att hyra på campingen en bit bort härifrån. På dialekten att döma så lät det som om de kom från Stockholmstrakten.  Verkar som om de är på semester här.

Kanske skriver någon av dem, vid sin återkomst till Stockholm, i sin blogg om sin semestertripp ut på landet... Den tanken fick i alla fall mig iden att skriva det här inlägget.

Ha det gott i sommarvärmen vare sig ni väljer vara i storstaden eller på landet!



måndag 15 juli 2013

Däck och däcktillverkare

Ett däck består till drygt 3/4 av tre komponenter.

Naturgummi, SBR (en form av syntetisk gummi) och vad som även på svenska tydligen går under benämningen carbon black. Carbon black är en slags pigment och förstärkningsmedel som kan utgöra ca 1/3 av ett däck. Liksom i fallet med syntetisk gummi så är råvarukomponenten olja.

Tittar man på däcktillverkning världen över så verkar ca 1/2 av kostnadsposten relateras till materialkostnader. Näst största posten är personalkostnader. Det pris däcktillverkare får betala för olja och naturgummi bör m.a.o. påverka deras tillverkningskostnaderna. Råvarorna kan som bekant vara volatila till sin prissättning.

I fallet olja så lämpar sig tydligen brent-olja väl för däcktillverkningssyften. Som synes så har trenden de senaste åren varit stigande priser på brent-olja.


När det gäller naturgummi så peakad priset andra halvan av 2010 och första halvan av 2011.


Med både höga oljepriser som höga naturgummi priser 2011 så kan man befara att däcktillverkare hade ett dåligt år då. Eventuellt året efter om man har långa ledtider. Så var dock inte fallet. 2011 och 2012 har för många däcktillverkare varit goda år. Det var bra mycket värre under 2008 och 2009 vilket indikerar att, även om råvarupiser påverkar så är det inte råvarupriser som avgör för däcktillverkarna utan konjunkturläget och efterfrågeläget i stället.



För en titt på däckmarknaden i stort så lånar jag för det syftet en bild från Apollo Tyres årsredovisning. Cirklarnas storlek illustrerar marknadernas storlek och hur efterfrågan på däck är. Skalan i sidled illustrerar tillväxten. M.a.o. har Kina och Indien uppvisat störst tillväxt i efterfrågan (ca 10-12%). De mer mogna marknaderna så som Västeuropa och Nordamerika uppvisar lägst tillväxt (ca 2% mer i jämnhöjd med förväntas inflation).


 Nordamerika, Västeuropa och Kina är som synes de största marknaderna.Om Kina fortsätter sin tillväxt så är det bara en tidsfråga tills Kina gått om.

Från andras däcktillverkares årsredovisningar går också utläsa att, i det korta perspektivet, har Europa upplevt negativ tillväxt. En vändning för Europa i stort väntas först då vi får se en konjunkturvändning i bl.a. södra Europa. Bolag så som franska Michelin och italienska Pirelli verkar vara särskilt drabbade. Av förklarliga skäl eftersom de har stor exponering mot bl.a. södra Europa. I diagrammet ovan så antas Ryssland ligga i Östeuropa och då beräknas ha en tillväxt på ca 5% men i andra årsredovisningar nämns Ryssland specifikt som en marknad som förväntas ha en bättre tillväxt än genomsnittet. En tillväxt på ca 10% är en siffra jag sett för Ryssland. Detta är ju intressant inte minst från Nokian Tyres perspektiv då Ryssland står för 1/3 av deras försäljning.


Generellt så verkar det som om många aktörer påtalar en hårdnande konkurrens vilket kan göra det svårare att skicka vidare kostnadshöjningar. Man är också som bransch tydligt konjunkturberoende. Många aktörer har uppvisat förluster och negativt kassaflöde under finanskrisen och åren närmast därefter.

De enskilda däcktillverkarna då? Ja det finns icke förvånande en mängd olika. Jag har tagit de flesta siffrorna från Yahoo Finance så reservation för att det inte är de allra nyaste uppgifterna. De bör kunna ge en översiktsbild i alla fall.

Kan ju börja med att nämna några asiatiska så som de två japanska Sumitomo och Yokohama, sydkoreanska Hankook och kinesiska Giti.

Sedan finns så klart japanska Bridgestone som är världens största däcktillverkare. Bridgestone är bl.a. största ägaren till Nokian Tyres.

Affärsmässigt har Bridgestone under den senaste 12 måndars perioden presterat 10% i rörelsemarginal och en ROE på 13%. Debt/Equity är på 0,43.

Nyckeltalsmässigt handlas aktien just nu till PE TTM 26,6 och med en direktavkastning om 0,9%.Bridgestone, liksom andra japanska aktier, har stigit markant på sista tiden.


Franska Michelin är Europas största däcktillverkare.

Rörelsemarginalen ligger på 11% och ROE på 19%. Debt/Equity är på 0,38.

Nyckeltalsmässigt handlas aktien just nu till PE TTM 8,7 och med en direktavkastning om 2,9%.


Amerikanska Goodyear med huvudkvarter i Ohio får icke förglömmas. Goodyear har haft ett par tunga år och uppvisar negativt kassaflöde.

Rörelsemarginalen ligger på 6% och ROE på 17%. Hävstången är rejäl. Debt/Equity är på 5,05.

Nyckeltalsmässigt handlas aktien just nu till PE TTM 18,5 och någon utdelning ges ej.


Tyska Continental är så mycket mer än bara däck. Två av deras sex olika affärssegmentet handlar om däcktillverkning men sedan har de även andra affärssegment så som t.ex. tillverkning av bromsar och interiörer till fordonsinsdustrin.

Rörelsemarginalen ligger på 9% och ROE på 23%. Debt/Equity är på 0,93.

Nyckeltalsmässigt handlas aktien just nu till PE TTM 12,1 och direktavkastningen är 2,1%.


Italienska Pirelli har bl.a. en speciell nisch med däck till snabba bilar. 2/3 av försäljningen går till personbilar. Pirelli har ett par svaga år bakom sig. 2008-2010 har inte varit någon trevlig period alls. Tre av åren uppvisade man t.o.m. förlust. Nu verkar det dock ha vänt något. Pirelli verkar vara den aktör som satsar mest på FoU (ca 3% av omsättningen) samt är också den som verkar leverera OE däck till prestigemärken så som Aston Martin, Porsche, BMW, Mercedes m.fl. Har du någon gång köpt en ny bil av prestigemärke sitter det troligen däck tillverkade av Pirelli på dem. Pirelli köpte också upp Däckia i Sverige förra året. Däckia har ungefär samma storlek som Vianor i Sverige, men uppvisar till skillnad från Vianor Sverige vinst under de senaste åren samt en något bättre balansräkning.

Just nu ligger rörelsemarginalen på 11% och ROE på 15%. Debt/Equity är på 1.

Nyckeltalsmässigt handlas aktien till PE TTM 8,9 och direktavkastningen är på 4,3%.


Amerikanska Titan Tyres är numera tämligen dominerande inom däck till jordbruksmaskiner. Hela 9/10 av deras produktion går till maskiner av olika slag. Största kunden är världens största jordbruksmaskinsmärke, John Deere. Dit går drygt 1/5 Titan Tyres försäljningen. Näst störst är ett annan traktortillverkare CNH Global. FoU kostnaderna är bland de lägsta (ca 0,5% av omsättningen). Man har tidigare också gjort förlust och tittat man på kassaflödena under de senaste tre åren så är de också något negativa.

Rörelsemarginalen ligger på 7% och ROE på 14%. Debt/Equity är på 1,23.

Nyckeltalsmässigt handlas aktien just nu till PE TTM 11,8 och direktavkastningen är 0,1%


Slutligen har vi indiska Apollo Tyres som Skagen visat intresse för nyligen och inkluderat i sin Skagen Kon-Tiki fond. Man förvärvade också nyligen amerikanska Cooper Tire.

Skagen Kon- Tiki skriver i Mars-rapporten om Apollo Tyres. 

"Apollo Tyres is the leading producer of tyres in India with a meaningful exposure to South Africa and Europe. We like itsstrong exposure to an Indian  market in structural growth with car ownership well below that of China. We acquired the stocks after more than a year of research and after an impressive visit to its main plant. Valuation is appealing versus global peers as the share price has lagged that of its peers recently."

Vid tidpunkten för Skagen Kon-Tikis köp var Apollo Tyres värderat till ca PE TTM 7.

Rörelsemarginalen ligger på 9% och ROE på 20%. Debt/Equity är på 0,67.

Nyckeltalsmässigt handlas aktien just nu till PE TTM 5,3 och direktavkastningen är 0,8%.

Slutligen så har vi lite siffrorna för Nokian Tyres här:  Analys av Nokian Tyres

Om jag nu exkluderar japanska Bridgestone, som handlas på PE-tal som enligt mig är allt för höga, samt Goodyear vars balansräkning jag får rysningar av så får det bli nedanstående illustrering av PE TTM-värderingen.


Diagrammet kan ge en viss vägledning varför Apollo hamnade i Skagens portfölj. De är ju generellt intresserade av bolag som handlas till låga PE multiplar men som kan anses vara i långsiktig tillväxt.

De europeiska Michelin och Pirelli handlas också  till ganska låga multiplar. Deras exponering mot Europa gör nog sitt till.

Nokian Tyres är i en jämförelse tämligen dyr. Måhända är det även ett kvalitativt bättre bolag. Man lyckades ju undgå förlust under finanskrisen. Dock så beror det antagligen på Ryssland-exponeringen. Inte på en överlägsen organisation eller affärsverksamhet. Huruvida nästa kris främst drabbar Väst- och Sydeuropa eller Ryssland vågar jag inte uttala mig om. Det är en makrofaktor svår att förutspå.

Frågan är då om "premiumvärderingen" är rimlig? Den långsiktiga tillväxten bör se någorlunda likadan ut för Nokian Tyres som för de andra branschaktörerna.

Ryssland som marknad då? Ja Ryssland har uppvisat och verkar fortfarande uppvisa en tillväxt högre än genomsnittet. Det är ju en viktig marknad för inte minst Nokian Tyres. Dock så är fler aktörer på väg in. Både Pirelli som Yokohama nämner Ryssland som en viktig marknad att expandera i.Yokohama har redan en fabrik i Moskva och är enligt egen utsago redan nu den främste däckimportören till Ryssland just nu.

Nämnas kan också att man har infört en ny branschstandard vad det gäller klassificering av däck inom EU.  Det ska ge information om energieffektivitet, säkerhet och miljö. Graderingen går från G till A, eller som färgmarkörer rött till grönt, och ska göra det enklare för konsumenter att jämföra olika däck.

Sammantaget så blir min slutsats efter att ha tittat igenom några årsredovisningar att en brask-lapp införs i min Analys av Nokian Tyres. Den är baserad på en, för branschen i stort, stor konjunkturkänslighet i kombination med att Nokians stora exponering mot Ryssland. En marknad som visserligen gjort att Nokian kommit igenom finanskrisen bättre än andra aktörer men som också tilldragit sig andras stora intresse. Jag gör bedömningen att en hårdnande konkurrens kommer börja råda där. I alla fall finns det stor risk för det.

Vad är din uppfattning om däckbranschen? Har jag missuppfattat någonting eller har du synpunkter som kan bredda min och andras förståelse av branschen?

Axfoods halvårsrapport

Axfoods halvårrapport, Axfoods H1 2013, erbjöd väl ingen större dramatik. Man förlängde bl.a. sitt samarbete med OKQ8. Dagab är ju en stor leverantör till många bensinmackar och servicebutiker.

Man förväntar sig att 2013 blir ungefär som 2012. Vinsten som 12 månaders rullande är nu i alla fall 17,88 kr/aktie och balansräkningen är fortfarande helt ok. Kassan uppgår till ca 7,50 kr/aktie (6).

Kursen har passerat 300-nivån och är nu uppe i 303 kr/aktie. Det ger ett PE TTM på ca 17 och en direktavkastning på ca 4% (beräknat på 12 kr/aktie).

Lite sanslöst kan jag tycka att ett bolag som i stort presterar liknande resultat år efter år kan få sin aktiekurs att variera nästan +/- 50%. För ett år sedan var väl kursen mer runt 220 kr/aktie?

Det är dock som Robert Schiller säger "Prices swings more then value". I sådana här lägen så kliar det i fingrarna att försöka "tajma" marknaden, att sälja när man upplever värderingarna börjar bli lite för höga. Själv försöker jag dock hålla mig till strategin att enbart sälja OM det finns andra lämpliga placeringsalternativ.






Skagen fonder är positiva till Kinnevik

I Skagen Kontikis senaste rapport kan man läsa om att de är positiva till och har köpt in Kinnevik till sin fondportfölj.

Kommentaren av dem är som följer:
"Swedish holding company Kinnevik owns stakes in EM mobile operator Millicom, Tele2, MTG and Billerud. They have rapidly grown their online assets (mostly unlisted) to the point where they now have major  exposure to secular growth in online retail in EM. We believe this part is highly undervalued. It is currently lossmaking and the market is therefore reluctant to ascribemuch value to it."

Det är första gången jag egentligen ser någon som anser att onlinesegmentet i Kinneviks portfölj är undervärderat. Oftast är det ansett som, då det ännu ej går med vinst, övervärderat. 

Själv vill jag heller inte betala något för det, men finner Kinnevik acceptabelt så länge som online-segmentet följer med "gratis" d.v.s. så länge man kunde köpa Kinnevik med en substansrabatt och värde som i sig själv kunde motiveras av de andra innehavens intjäningsförmåga.

Kinneviks kurs har stigit kraftigt på drygt en månad och ligger nu på ca 200 kr. Detta har gjort att Kinnevik nu är min största post i portföljen efter att ha gått om Hennes & Mauritz. Vi får se om det är tillfälligt eller ej.

Nuvarande kurs är dock ingen kurs som gör mig lockad i att öka i Kinnevik.

Hur tänker du kring Kinnevik?

onsdag 10 juli 2013

Analys av Nokian Tyres

Jag tar en titt på Nokian Tyres utifrån mina s.k. ratingkriterier. 

Nokian Tyres (Nokian Renkaat på finska) är en däcktillverkare som enligt egna uppgifter är ledande inom Norden och Ryssland på vinterdäck. 



Hakkapeliitta är kanske det mest kända märket i deras produktutbud. Överlag är det fokus på däck till personbilar men man tillverkar och saluför även däck till lastbilar och bussar samt tyngre fordon t.ex. skogsmaskiner. Utöver det så äger man också Vianor som är en däckservicekedja. Hos Vianor kan du t.ex. köpa och byta däck. Vianor säljer även andra däck än just Nokian Tyres egna märken.

Lite grovt så står de nordiska länderna för 1/3 av försäljningen, Ryssland och f.d. Sovjetunionen för 1/3 och Central- och Östeuropa för 1/5.  Resterande står Nordamerika för.

Viktigaste segmentet är personbilsdäck som står för drygt 3/4 av försäljningen. Därefter kommer Vianor. Lastbilsdäck och däck till tyngre fordon står tillsammans för 1/10 av försäljningen.





Large, mid eller smallcap eller motsvarande på någon av de nordiska börserna.

Nokian Tyres (Nokian Renkaat) är noterat på Helsingfors largecap listan.



Ägare

Största ägaren är japanska Bridgestone med ca 19% av aktierna. Bridgestone är världens största däcktillverkare. Därefter finns det en rad institutionella ägare så som pensionsfonder och dylikt. Bridgestone får anses som en ägare med både branschkunnande och det långsiktigt bästa för ögonen för bolaget, men tyvärr når ägarandelen inte riktigt upp till gränsvärdet på minst 20% som jag använder mig utav. Lite småsint kan tyckas men gränsen måste ju dras någonstans.



Ger bolaget och förväntas det ge utdelningar?


Ja utdelningar ges och har getts sedan flera år tillbaka. ända sedan börsnoteringen. Trenden har varit stadigt ökande om man undantar en liten sänkning under finanskrisens 2008 och 2009 då utdelningen sänktes från 2007 års 0,50 euro/aktie till 0,40 euro/aktie. 2012 var utdelningen 1,45 euro/aktie. Det mesta pekar på att man kommer fortsätta med utdelningar.




Utdelningarna har således under den senaste 5-års perioden varit 0,82 euro/aktie i medel. I mina beräkningar utgör fritt kassaflöde över samma period strax över 1 euro/aktie. Vinsten under samma period har i medel varit 1,57 euro/aktie vilket medför att utdelningsandelen varit 52%. Nokian Tyres har en utdelningspolicy som säger att minst 35% av vinsten ska delas ut.



Finns betydande risk för att bolagets verksamhet starkt påverkas av externa faktorer så som råvarupriser, ränteändringar, politiska beslut och börssvängningar?

En viss konjunkturkänslighet finns där som synes av de svagare resultaten 2008 och 2009. Man kan delvis också fundera kring hur bolaget påverkas av råvaruprisers fluktuation då insatsvaror som t.ex. gummi bör vara en kostnadspost. Överlag verkar man dock kunna parera för, alternativt skicka vidare sådana eventuella kostnadsökningar till slutkund.

Bolaget anses därför tillsvidare klara kriteriet.



Är bolaget beroende av innovativ produktutveckling?

Utvecklingskostnader utgör ungefär 1% av omsättningen. Kostnader för reklam och försäljning är dubbelt så stora. Även om däcktillverkare gärna gör reklam kring hur mycket de lägger ned på forskning och utveckling så anser jag inte att bolaget är beroende av innovativ produktutveckling på det sätt som menas med kriteriet. Man kommer sälja däck även om nästa däckmodells-lansering inte blir en super succe.



Visad förmåga att gå med vinst genom hög och lågkonjunktur, eller i alla fall visad förmåga att ge utdelningar under dylika perioder


Ja det lyckas man med även om 2009 var något svagare resultatmässigt. De två sista åren har varit riktigt goda för bolaget då vinsten hamnat en bit över 2  euro/aktie. 2012 var vinsten t.ex. 2,52 euro/aktie.



Vinsten som 5-års medel ligger på 1,57 euro/aktie. 3-års medel är 2,08 euro/aktie.Vinsten som TTM (Q1 2013) är 2,33 euro/aktie.




Räntebärande skulder lägre än eget kapital

Eget kapital är på 1437 milj euro. Totala andelen räntebärande skulder på 365 milj euro. Debt/Equity 0,41 (ÅR 2012). Det finns bara en väldigt liten post goodwill i balansräkningen.



Den finansiella ställningen kan därmed betecknas som mycket stark. Vid årsskiftet 2012/2013 var kassan på 430 miljoner euro vilket motsvarar ca 3,20 euro/aktie.





Avkastnings- och tillväxtskrav


Genom både regn och snö så har Nokian Tyres "rullat på". Rörelsemarginalen har  i medel legat på ca 22% de senaste 5 åren vilket är bland de bättre i branschen. Man har under samma period  i medel klarat av drygt 10% tillväxt av det egna kapitalet årligen. På en 7-års period (2006-2012) har det tredubblats.


ROE har de senaste 5 åren legat på ca 19% i medel. Eget kapital per aktie är 10,89 euro (ÅR 2012). Bolaget bedöms klara avkastningskriteriet.

Utifrån dessa siffror bli min slutsats att Nokian Tyres bör kunna tjäna mellan 2 och 2,50 euro/aktie framöver i medel under de närmsta åren.




Ledningen

Petteri Wallden är styrelseordförande och har suttit med sedan 2005. Kim Gran är VD sedan 2000. Jag har inte funnit anledning att misstro ledningen.




Information tillgängligt

Ja det är tillfredsställande och man kan i Sverige både besöka Vianor som köpa bolagets produkter. Bolaget uppnår kriteriet.



Marknadsmakt och marknadssituation

Efterfrågan på däck förväntas finnas i många, många år än (såvida vi inte får se hoovrande/flygande bilar snart som i sci-fi filmerna). Branschen som sådan får väl också anses som lite tråkig utan incitament till att skapa sensationella nyhetsrubriker som kan distrahera en investerare.

Branschen som helhet förväntas globalt ha en tillväxt om ca 7% per år. Vinterdäcks-segmentet t.o.m. något över det. Sett från Nokian Tyres perspektiv så är förväntad efterfrågetillväxt som störst i Ryssland där efterfrågan på däck, inte minst vinterdäck, beräknas vara ca 10% per år. I de nordiska länderna är den mer beskedliga 2%. Resten av Europa bör se ut som Norden men med en något starkare tillväxt just för vinterdäck.

Även om Nokian Tyres verkar ha sin nisch och en relativt stark position som leverantör av premiumdäck på sina hemmamarknader så vågar jag dock inte sträcka mig så långt som att påstå att det är någon självklar vallgrav.

Makrotrenden har varit gynnsam för många däcktillverkare men konkurrensen verkar på sina håll ändå vara ganska hård. Inte bara i ett Europa i lågkonjunktur utan också på andra håll i världen. Nokian Tyres har visat sig förmögen att växa under rådande omständigheter men jag vill inte sträcka mig till att säga att man har marknads- eller prissättningsmakt.

Det finns också ett beroende till fordonsindustrin även om det är (liksom t.ex. hjulfjädring) är av en annan karaktär än nyproduktion. Däck, liksom andra slitdelar, på ett fordon behöver ju bytas då och då. Skulle makrotrenden gå mot färre personbilar på vår jord bör det slå mot däcktillverkare så som Nokian Tyres. Nu har ju inte så varit fallet än, tvärtom, men man måste ju ändå ställa sig frågan hur länge antalet personbilar kan öka i strid takt. Även om de gör det vad säger att inte de indiska och kinesiska däcktillverkare konkurrerar ut europeiska med hjälp av lägre priser? Redan nu så har t.ex. ett indiskt bolag köpt upp ett amerikanskt-europeisk aktör för att få åtkomst till de marknaderna. Min spontana tanke är att jag tror vi kommer få se mer av konsolideringar i branschen framöver.

Jag låter inte bolaget klara kriteriet i nuläget.




Etiska aspekter

Ja det är ok med däck.Dubbade som odubbade.


Brasklapp

Brasklapp i enlighet med slutsatserna här: Däck och däcktillverkare


Nokian Tyres får godkänt på 10 kriterier av 12, men med en brasklapp. Detta leder då till ratingen: B.


Slutsats

Med ratingen B så är min syn på bolaget neutral.  Nokian Tyres åker upp på bevakningslistan. Frågetecken är framförallt marknadssituationen, men  Nokian Tyres är i alla fall så pass intressant att jag avser ha fortsatt koll på boalget. Ett bolag med en förhållandevis stabil historik, tillväxt och en stark balansräkning är svårt att ignorera.




Noteringar kring nuvarande värdering

Nokian Tyres kurs 10/7 2013: 33 euro (Topp 3 år ca 37 euro, botten ca 22 euro)


PE TTM (Q1 13) 14,2
PE (2012) 13,1
PE3 15,9

Direktavkastning 4,4% 




Vad är din syn på Nokian Tyres?

tisdag 9 juli 2013

Hissnande möjligheter

Hissbranschen har minst sagt haft ett gyllene decennium. Inte minst märks det när jag tittade på Kone senast som då visade på många kvaliteer.

Tillväxten har varit driven av en ökad urbanisering. Inte  minst i Asien som är den marknad som blivit allt mer viktig, inte minst för Kone. En oligopolsituation har också gynnat aktörerna. Ingenting är bättre (ur ägarsynpunkt) än en marknad som växer och som domineras av några få stora aktörer.

Absolut störst i branschen är amerikanska Otis elevators som i sin tur är en del av United Technologies Corp. Därefter, ungefär hälften så stora storleksmässigt som Otis, kommer schweiziska Schindler Group, tyska ThyssenKrupp Elevators Technology och finska Kone. Sedan är det ett bra hopp ned till de mindre aktörerna så som t.ex. japanska Fujitec.

Tittar vi då närmre på Kone´s siffror så imponerar de. Låg skuldsättning, avkastning på eget kapital i höjd med Coca Colas och en tillväxt om ca 6-7% årligen. Utdelningar har också kommit samt kryddat med extra utdelningar.

Det hela är också uppbackat av ett starkt kassaflöde. Man redovisar inte vinster enbart för att plöja ned dem i capex-kostnader direkt igen. Nej pengarna finns där för utdelningar och förvärv. En viss nivå av FoU behövs visserligen och Kone har också varit framgångsrika inom nya hissinovationer. Antagligen är detta också en delförklaring till att man lyckats växa t.o.m. något bättre än övriga aktörer.

Nu senast har Kone kommit upp med  UltraRope linor som gör att man kan ökar hissarnas räckvidd. Ett "problem" med hissar är ju att det krävs slitstarka stållinor för att dra upp och ned dem. Dessa utgör (när de är långa) en avsevärd viktbelastning vilken begränsar konventionella hissars räckvidd. Nu har Kone en lösningen för de riktigt höga byggena.

Det fina med hissaktörernas affärside är ju att efter installation så tillkommer kontinuerlig service. Man vill ju inte vänta med att göra service tills linorna har gått av... Det kan ju ge hotellet dåligt rykte. Detta ger, liksom i t.ex. Atlas Copcos fall, fina intäkter i många, många år.

Så långt, så väl även om man kan inkludera vissa brasklappar. Hur länge ska t.ex. urbaninseringen och byggboomen i Kina bestå? Kan Kone försvara sin marknadsandel om man tappar efter konkurrenterna och de kommer upp med en ny revolutionerande hiss- och rulltrappekonstruktioner?  O.s.v.

Men hur är det med priset nu då? En eventuell investering bör ju inte bara vara bra kvalitativt. Prislappen måste ju vara acceptabel också.

Siffermässigt så har Kone gjort en vinst på 2,30 eur/aktie som 3-årsmedel (2012-2010). 2,10 euro/aktie om man ser över en 5-års period (2012-2008).

Det bedömda fria kassaflödet är starkt och utgör ca 90% av redovisade vinster. Utdelningarna som givits representerar ca 75% av de redovisade vinsterna m.a.o. har det täckts upp av det fria kassaflödet.

Jag vill dock inte betala mer än 20 gånger vinsten (en prislapp jag reserverat för andra fina bolag med starka kassaflödena så som H&M och Coca Cola) vilket ger att ett pris om ca 46 euro/aktie är mer i lag vad jag anser rimligt för Kone under rådande omständigheter och med diverse brasklappar i betänkande. Det finns med andra ord ett glapp mellan vad JAG är beredd att betala för Kone och vad "Mr Market" är beredd att betala då nuvarande kurs är ca 64 euro/aktie.

Jag missunnnar dock inte "Mr Market" det. Det kan säkerligen var en god investering även vid 64 euro/aktie, men det är ingenting som jag vågar mig på i nuläget. Nej då avvaktar jag hellre.

Du kanske vet någon annan finsk pärla som är lågt prissatt?

måndag 8 juli 2013

Finns det några attraktiva placeringsalternativ just nu?

Jag har noterat att tre av mina innehav börjar få lite väl ansträngda värderingar (utifrån mitt sätt att se).

SCA är ingen nyhet då det bolaget varit populärt hos "Mr Market" ända sedan omklassificeringen till ett konsumentbolag. Kursen ligger i skrivande stund på 170 kr. Det var nu ett tag sedan jag minskade i SCA då till förmån för bl.a. inköp av Nolato.  

Det andra bolaget är Axfood. Ingen tillväxtsraket direkt men en stabil, konjunkturoberoende, utdelare. Kursen just nu är 290 kr. Som jag påtalat tidigare så är det ett bra tag sedan jag kunnat köpa några fler Axfood-aktier. Faktum är att det har nog inte skett sedan jag började blogga.

Det tredje bolaget är Kinnevik vars värdering också stuckit upp en bra bit. Nuvarande kurs är 191 kr. Man har nyligen ökat sitt engagemang i Zalando.

När kurser nu ligger en bit från (bedömda) attraktiva nivåer så kryper ju funderingar fram huruvida man ska sälja av en del eller inte.

För att inte ta allt för irrationella beslut så försöker jag ju följa en process, inte bara vid köp, utan också vid eventuella försäljningar därav mina säljkriterier.

Nu har jag ju inte förlorat förtroendet för ovanstående bolag eller något liknande utan en eventuell försäljning skulle i så fall baseras på "att priset överstiger det bedömda "värdet" samtidigt som det finns andra attraktiva placeringsalternativ."

Om priset nu börjar överstiga det bedömda värdet, finns det då några andra attraktiva placeringsalternativ?

Jag har fortsatt följa rederibranschen för att försöka hitta något där. Det ser dock inte ut som om det kommer ljusna för branschen än på ett tag. Det låga ränteläget i kombination med historiskt låga byggkostnader gör att rederier fortsätter lägga ordrar på nya fartyg. Detta medför i sin tur att utbudet på fraktkapacitet är och förväntas fortfarande vara högt vilket leder till låga fraktrater. Ett köp/ökning i något rederi bör göras med ordentlig säkerhetsmarginal. Visserligen tenderar Wilh. Wilhelmsen handlas inte långt från mitt bedömda värde, men det är inte riktigt nere på de nivåer jag vill se.

Även stålbranschen har ju varit intressant att fortsätta följa. SSAB handlas ju nu äntligen till sitt egna kapital (justerat för sin stora goodwill-post). Sydkoreanska POSCO är också väldigt intressant. Enligt mig världens bästa stålbolag; Världens bästa stålbolag

Sedan finns det även banker. Inte minst danska, som andra bloggare kikat närmre på. Dock är det en sektor jag själv inte riktigt är bekväm med. Jag litar helt enkelt inte på min egen förmåga att förstå den sektorn.

Så för den som är intresserad av s.k. tidsarbitrage finns det en del att välja på. Är man redo att vänta x antal tidsenheter för att se värde realiseras i antingen rederi, stål- eller bankbranschen så kan en korg av blandade bolag kanske vara det bästa.

Det är dock inte helt enkelt. Det kan låta lätt att bara köpa och sedan sitta och vänta på att tiden gör sitt, men är det verkligen så?

Låt oss laborera lite.

Vilken investering är bäst? Den som ger 10% per år i 5 år eller den som ger 100% upp efter 5 år?

Matematiskt är svaret. Den som ger 100% upp efter 5 år d.v.s. 1000 kr satsade förvandlas till 2000 kr att jämföra med 1610 kr som hade blivit slutprodukten av 10% per år.

Beaktar man risken så är svaret inte lika självklart. Det gäller att ha gjort sin läxa ordentligt om man ska satsa allt på ett "case". Förlorar man allt så blir ju slutresultatet 0. En vanlig strategi är då att diversifiera och köpa en "korg" av bolag.

 Låt oss nu då säga att vi tar en "korg" med 3 bolag och placerar lika mycket i varje (333 kr). Men i detta scenariot så fördubblas värdet enbart i 2 av innehaven. Det tredje utraderas.

Slutsumman blir då istället 1334 kr att jämföra med 1610 kr. 10% per år hade då varit bättre.

Ett sådant här räkneexempel visar också med all tydlighet att det är inte vinsterna som är det viktigaste över tid. Det är att minimera förlusterna.

Det är det som gör verklig skillnad över tid.

Så tillbaka till ursprungsfrågan. Finns det några andra attraktiva placeringsalternativ just nu? Vad tycker du?